Min kära, kära morfar har idag tagit med mig till Konstnärsshopen och bett mig plocka ut x antal målarprylar som jag behöver. Sagt åt mig när jag tog endast en pensel att jag skulle plocka på mig penslar så jag hade och uppmuntrat mig till att ta en till storlek större av de uppspända dukarna till oljemålning och sedan sagt att vi ska göra om det om ett tag när nya grejer behövs.

Min kära, kära morfar har tagit tag i min inspirationstorka och sett till att jag uppfyller det jag vill. Tacktacktack till min kära, kära morfar!

Nej, jag har inte glömt bort er. Jag brukar bara inte se min blogg som något så viktigt att det måste skrivias något nytt varenda dag. Det är inte precis så många människor som blir besvikna av min frånvaro. Värre vore det ifall Blondinbella bara skulle sluta höra av sig i två veckor.

Men jag lever i alla fall. Det är bara mycket som pågår i mitt huvud just nu och jag försöker sortera min hjärna. Så vi ser väl vad som händer i framtiden. Just nu har jag inte rört en penna på två veckor och en pensel på kanske tre veckor. Har ingen inspiration eller kraft, vilket är tråkigt för att måla är mina högst prioterade framtidsplaner.

För ungefär tio minuter sen läste jag klart den fjärde och sista boken i Twiligtsagan. För varje bok som jag har läst så har jag tänkt "den här är bättre än den förra" och precis som innan så var den fjärde boken den bästa av Stephanie Meyer.  Böckerna och filmerna har blivit så hypade och jag förstår varför. Det enda som får mig att inte bli galen och besatt är språket Stephanie Meyer använder sig av i böckerna. Berättelsen och historien är väldigt bra, men språket gör det hela lite sämre. Det är ofta långsinta meningar och man måste ibland bläddra bakåt och läsa om för att förstå vad hon menar.

Kan däremot inte hjälpa att längta till resten av filmernas premiärer. Alltid när jag läser en bok får jag en vision över hur något skulle se ut på film, och den visionen har jag nu med. Så jag bara längtar. Medan väntan så börjar jag att läsa på Markus Zusaks Boktjuven.

Är också väldigt förväntansfull över Toves låtval i Idol ikväll. Jag tror på dig, Tovis! Pussar och kramar!

Jag brukar drömma om att få brev. Ett handskrivet brev. Det känns så speciellt när någon har tagit sig tid till att sitta och tänka ut ord och meningar och uttryck för bara dig. Jag kollar min brevlåda ca fjorton gånger per dag, tänker att det kanske finns något som jag har missat eller någon som har lagt det i brevlådan sent på kvällen. Varje gång jag kommer hem från en kompis, träningen eller affären så kollar jag brevlådan. Tänker att det kanske finns någon som har tänkt på mig och därför skrivit ett brev. Jag kommer nog aldrig sluta kolla efter detta brev. Har ni nån gång något speciellt att säga, skriv det i ett brev. Det kan nog itne bli personligare än så tycker jag.



(weheartit.com)

Har just svarat på lite frågor angående mönstring - vilket är väldigt komiskt med tanke på att jag är en av jordens lataste skapelser och tycker att våld, vilken nivå det än är, är det dummaste som finns.

När jag sitter och kryssar i lite alternativ upptäcker jag, till min fasa, att jag antagligen är en perfekt tjej, utan några som helst sjukdomar eller men, till att vara med i lumpen eller liknande. När jag ska svara på frågor om hur jag ser på lumpen står det lite finstilt:

I somras när det var all uppståndelse över denna man så bestämde jag mig för att göra en bild av honom. Den bilden blev aldrig färdig för pga en hel del dåliga färgval och vinklar osv. Men jag lovade en kär vän att ge honom en annan bild på Michael Jackson och det här är resultatet.

Jag känner mig halvnöjd med bilden men han blev glad - så jag antar att jag också är det då.

Jag minns en söndagförmiddag för ett och ett halvt år sedan. Det måste ha varit i februari. Du skulle spela match mot min klasskompis och jag skyllde på att jag hade en bilduppgift för att jag skulle ha en speciell anledning för att få träffa dig.

Jag minns att jag steg upp tidigt på morgonen för att göra mig fin. Jag gjorde mitt mörka axellånga hår lockigt, som jag brukade, och tog på mig den vita, tighta tröjan och den orangea sjalen som jag hade köpt bara någon vecka efter du hade sagt att vi inte längre skulle vara med varandra.

Jag minns att jag träffade din mamma där och att hon kramade mig jättelänge och grät för hon blev både glad och chockad över att se mig.

Men det jag minns bäst var efter matchen när alla stod utanför hallen och jag kom fram till dig. Vi pratade ett tag om saker som egentligen inte alls spelade någon roll. Du skulle åka utomlands någon helg senare och jag ville att du skulle skicka ett vykort till mig. När min kompis kom ut och vi skulle börja åka därifrån så kramade vi varandra och jag tror att jag blundade ett tag. Precis innan vi skulle släppa taget om varandra så var dina läppar helt plötsligt på min kind och under bara ett ögonblick så kändes allting bra igen.

Men när jag släppte dig så bara vände jag mig direkt om och började gå mot bilen. Utan att vända mig om eller säga något så satte jag mig i bilen och vi körde därifrån. När jag tittade ut genom fönstret mot parkeringen så såg jag dig på avstånd gå där ensam och du höjde handen och vinkade mot mig.



Det här är det värsta minnet du har gett mig och varje dag ser jag det framför mig och hoppas att det snart inte längre kommer spela någon roll. Man kan ju alltid hoppas.

"Du är bättre än du vet, mycket större än du
vet men det klär dig att du tvivlar på din
duglighet. Det gör man där vi kommer från."

Du kommer ta hem hela skiten ska du veta. Det förtjänar du. Igår var det så bra att jag inte visste vad jag skulle säga. Jag längtar tills skivan kommer! Puss ♥

Jag försöker lära mig att rita i Photoshop. Det är roligt, som ett extremt utvecklat paint. Hämtar inspiration från SaraMagdalena och Smäm.

Jag har plockat fram mina tuschpennor igen. Det är inte ofta som jag ritar med dom för jag känner att tekniken är så svår och jag har så få färger. Men det är väldigt roligt.

Hans nya singel Hela Livet Var Ett Disco är lika bra som hans förra låtar och jag ser fram emot resten av låtarna från skivorna Prinsen Av Peking och Lev Som En Gris Dö Som En Hund som båda kommer ut den 12:e oktober. För Spotify Premium-användare går det att lyssna på skivorna redan den 5:e oktober.

Tills dess lyssnar jag på Hela Livet Var Ett Disco på repeat tills jag tuppar av. Ni borde göra detsamma.