Jag har en dröm. En dröm som jag upptäckte att jag hade en känslomässig 27 mars. Jag kom på vad jag helst av allt skulle vilja i mitt liv.

Jag var "sjukskriven" från skolan den dagen pga en personlig kris. Jag tog sovmorgon till 11 am nån gång och Rerre kom förbi mig. Hon tog mig hem till hennes kök där vi åt mackor  och drack kaffe och pratade om livet.  Tillslut sa jag, utan att egentligen tänka på vad jag sa:

"Helst av allt skulle jag bara vilja bo ensam ute i en stuga vid en sjö och bara måla och skriva."

Det som förvånade mig var att Rerre ryckte på axlarna och svarade:

"Ja, men gör det då."

Efter det slog det mig, att det var faktiskt det jag ville. Jag vill bo ute i naturen med ett skissblock, akvarellfärger och en skrivmaskin. En espressomaskin och en telefon så jag inte blir för ensam.

Kom gärna och hälsa på!

Idag har jag faktiskt nästan bara målat, men mitt block tog slut och idéerna rann iväg. Dom kommer tillbaka imorgon.
(Bilderna är spegelvändna här)

Jag sitter ensam hemma hos familjen Hurtig. Arg och ensam. Jag och mina syskon blev bjudna på middag av mina kusiner eftersom alla våra föräldrar inte är hemma. Vi åt tacos och det var gott som fan. Nu helt plötsligt så försvann alla. Elvira for på träning, Måns for hem, Ludvig på träning och Emma till Elsa.

Jag skulle ju kunna fara hem egentligen, men det är så skönt här. Dessutom ska jag nog gå ner och rota i Elviras garderob, hon har jävla mycket kläder.

Igårkväll cyklade jag hela 16 kilometer i ett hyfsat tempo. Jag blev i alla fall svettig och andfådd. Se så duktig jag kan vara!

Just nu ligger jag egentligen ute och solar i den våldsamt varma solen, jag behövde bara en bubbelvattenpaus.

Rerre, mitt pigment tar snart eld. Hur går det för dig? Huh? HUH?

Idag var det så varmt att jag trodde jag skulle smälta bort. Så jag gick och duschade.

Nu är jag i staden igen och det känns så skönt så skönt. Däremot känner jag mig trött, så förbannat jävla trött.

Min lillasyster har tre kompisar här. När hennes kompisar är här är det alltid så jävla högljutt. Då blir jag arg. Men om jag säger att hennes kompisar borde hålla käften stängd när dom är här så bli min lillasyster förbannad istället. Då blir jag rädd. Istället är det jag som har käften stängd och biter ihop.

Jag kanske ska läsa andra Stieg Larsson-boken. Jag läste nämligen ut den första igårkväll.

Jag är helt och hållet besatt. Igår började jag läsa Män som hatar kvinnor av Stieg Larsson, och jag kan verkligen inte sluta. Jag kunde inte sova ordentligt i natt för att jag låg och tänkte på fortsättningen i boken. Redan (jag har läst ungefär en tredjedel) är den obehagligt bra, men jag har ju inte ens kommit in i det "spännande".

Längtan efter bokens slut är oändligt stor. Stieg Larsson är fruktansvärt bra!



Förresten, jag är hemma nu. Men jag åker om cirkus en timme. Vi höres!

Nu åker jag ännu igen till Bjuröklubb.

Jag och Rerre köpte biljetter till Lars Winnerbäck idag och jag är dölycklig.

Vi syns, puss.

Jag och Rerre har legat på Nydala hela dagen idag. Nu har jag solsting. Men solsting menar jag grova humörsvägningar, trött och ledsen. Det är jobbigt. Jag vet liksom inte vad jag ska göra. Helst av allt vill jag nog förtära någon slags chokladglass.

Jag orkar inte.

Vi har haft det superbra, men ni vet vad man brukar säga. 

Nu kommer vi!

Ett mirakel har skett. Jag har börjat städa. Däremot blev min städning avbruten och jag hann äta lunch. Nu vill jag städa mer, det var roligt.

Senare idag skjutsas vi (Rerre, Kina, Emma och jag) ut till Bjuröklubb där min farmor och fafar har stuga. Där är det mysigt med sandstränder och fyren. Jag längtar, vår helg kommer att bli toppenbra!

Klockan är inte ens tio, jag är vaken, det är riktigt jävla pissväder ute och jag önskar att jag kunde sova i åtminstone en timme till. Men, jag känner mig ändå på jävligt bra humör. Tillräcklig alltså.

Jag och Rerre ser på The Ring.

Visst har ni märkt att min blogg har fått lite ändring? Visst är det fint? Jag ska nog fixa till lite mer grejer så att den blir ännu mer fin. Tack säger jag till min våldsamt söta lillasyster som har fixat detta till mig!

Tack Emma!

---

Det har hänt mycket stora saker i mitt liv idag. Allt jag säger är Chris Daughtry - Over you



http://www.youtube.com/watch?v=_tnzTCWpp0k&feature=related

Jag fick alltså skjuts hem av Rerre från stan i detta fina väder med trevligt folk för att jag skulle städa. Detta var en timme sen och jag har ännu inte städat. Lisa kom istället och var trevlig så jag orkar inte. Städa kan jag väl göra imorgon. Kanske.

Nu ska jag och min lillasyster laga tacos.

Jag har tydligen ingen som helst ork idag. Min äckliga frukost står kvar bredvid mig och ser ännu äckligare ut.

Funderar på att gå till Rerre i regnet, detta underbara regn, och hälsa på henne. Hon ligger nog och sover. Jag har ingen nyckel. Hur ska jag ta mig in i hennes hus? Rerre, om du läser detta, vi borde ju byta nycklar med varandra. Alltså, så jag har en hemnyckel till dig och du en till mig. Varför inte liksom? Eller? Min mamma skulle nog bli jättesur då. Hi hi, reta upp mamma.

Ikväll ska jag och Emma fara och se "Don't mess with the Zohan".

För fyrtio minuter sen så hällde jag upp fil och müsli i en skål och gjorde en latte. Näe fyrtio minuter har gått så är inte latten och müslin samma sak längre. Müslin är slemmig och äcklig och skummet på min latte har sjunkigt ner och blandats med resten av kaffet och är numera kall.

Jag är verkligen världens sämsta frukostätare.

I min vän Rerres blogg kan ni läsa om hur underbara frukostar hon äter nästan varje dag. Jag skriver hellre om hur fruktansvärt vidrigt det är att trycka i dig något på morgonen när man inte ens har börjat prata.

Jag kom nyss hem från stan där jag och Rerre träffade hennes kusin Linnéa och hennes kompis Björn. Vi satt i parken och pratade fylla, alkohol, emos etc. Jag antar att vi satt där i kanske en timme innan Björn skulle iväg och möta en annan vän och vi tjejer allihop blev fruktansvärt kissnödiga. Vi gick in på Kafé Station (den närmsta gratistoaletten). På Station finns det två "tjejtoaletter", en handikapptoalett och en dörr till "herrarnas" toa.

Jag och Rerre stod utanför toaletterna i väntan på Linnéa och när plötsligt en stor, rakad man med lite orangegyllet skägg med glasögon kom ut från "herrarnas" toa med en tjock tidning under armen. Han såg nöjd ut. Han liksom gav ifrån sig en liten suckning, som ett tecken på att han faktiskt ansträngt sig och nu fick slappna av.

Bara några sekunder efter den stora färdigbajsade mannen kom ut från toan, så kom en liten smal kille ut från samma dörr. Och jag hoppas för den lilla killens skull att det finns flera toaletter på andra sidan dörren.

Jag är back in town igen. Nu ska jag ringa Rerre. Åååååh, Rerre...<3

Inte nog med att jag fick klä upp mig och träffa trevligt folk. Jag fick fara ut till Yttersjö, spela några låtar på min flöjt, fick ett litet vykort av Maggan (brudgummens mor) som jag öppnade senare och upptäckte trehundra kronor liggandes i det. Jag fick också på hemvägen åka i en gammal, jättecool bil som hette Sally och efter halva vägen bytte vi bil till en cab Mustang.

Jag är nu, ca två timmar senare, fortfarande helt jävla extas. Jag ska också ha en fin bil när jag är vuxen.



Jag drar till stugan nu, ha det gött. Hejdå!

Jag ska alldeles snart iväg på bröllop. Tänkte bara trycka i mig två stekta ägg och sklä på mig min underbara grå klänning (för en röd stickad kortärmad kofta från Gina Tricot kan man ju inte ha på bröllop).

Jag ska spela flöjt. Jag är nervös, så nervös att jag kommer svimma.

Uppdaterar senare om hur det gick, för det är intressant och ni ska bry er.

PUSSSSSSSS.

Det smattrar regn mot mitt fönster. Det regnar som fan ute. Ganska skönt tycker jag, jag gillar regn. Speciellt spöregn.

Jag drömmer om att bli riktigt kär, så starkt kär i någon att man aldrig är utan honom. Att han förstår mig på alla nivåer och accepterar allt jag är. Jag drömmer att något går fel, han sårar mig rejält. Jag drömmer att jag springer ifrån honom, ut på en bro inne i stan. Det regnar, riktigt spöregnar. Jag gråter. Sen ser jag att han kommer bakom mig och skriker något som:
"I'm sorry! I love you!" och så vidare. Vi står där och skriker åt varandra. Efter ett tag förlåter jag honom och vi kysser varadnra i regnet.

Jag vet, sånt här händer bara på film (såsom tex. The Notebook).




Men man ska aldrig sluta att drömma.

Nu kan ni alla andas ut, jag är hemma igen. Ni kommer också alla att känna igen mig, jag har nämligen inte ändrat hudton det minsta eftersom det var grått och regn ute på landet.

Här hemma är det däremot fint väder. Så jag ska ut och grilla min hud nu.