Tisdagkväll. Är så trött att jag vill dö i min säng. Har ont i halsen som jag aldrig någonsin haft förut, och då har jag ändå haft halsont varje dag sen nyår rätt upp och ner. Jag har varit ledig i två dagar nu och har inte fått något, som jag tänkte mig göra, gjort, vilket skulle vara städa, plugga, måla. Det är helt jävla omöjligt att plugga kommunikation/psykologi som jag har prov i på tisdag nästa vecka.

Sex dagar.

Sex skoldagar innan det blir lov och jag får åka till fjällen. Men mamma påstår att jag har blivit smittad av min lillasyster i körtelfeber och om så är fallet vet jag inte vad jag ska göra med mig själv.

Jag och lillasyster gjorde idag lunch tillsammans - en english breakfast-variant med bacon, scrambled eggs och te. Sen hyrde vi också en film som vi ville se förra julen, men den kom aldrig till Sverige. Den var i alla fall rätt sådär familjemysig.





Jag såg dessutom en film igår som faktiskt var riktigt, riktigt fin. En bra kärleksfilm - Love in Manhattan.



Skolan är inte ett säkert val att stiga upp till imorgon, men om jag stannar hemma så lovar jag att göra nåt åt mig själv i alla fall. Om inte - klaga gärna på mig!

Dagens låt, starkare än någonsin! Ingenting kan rubba mig idag, jag klarar av allt och det finns inget som kan få mig att sänka blicken idag. Alla låtar jag lyssnar på gör mig större och stadigare och jag sträcker på ryggen och ler med ögonen åt allt. Jag vet inte vad som har hänt, men det känns helt fantastiskt!

Chris Daughtry är för övrigt en av de bästa artister jag vet, men jag har svårt att lyssna på honom eftersom hans låtar är så galet ledsamma. Han funkar alltså bäst när jag själv mår bra.

Bestämde mig sent igår kväll att jag inte var nöjd med bilden av Elsa Billgren, så jag ska göra om den nån gång. Mycket bättre ska jag göra den också. Däremot började jag måla något annat, men jag är allt förutom färdig med den. Jag tror att den kommer bli rätt snygg, men jag är så osäker när jag målar vart alla skuggor ska vara och hur mycket färg näsan ska ha eller hur tjocka ögonbrynen ska vara och då blir det att jag bara sitter och tittar på bilden istället utan att göra något. Jag brukar försöka lära mig genom att titta hur Malin Schlott målar, för hon målar helt fantastiska porträtt.

För snart två år sedan så blev jag intervjuad för Bris-tidningen. Det var jag och en kvinna i 35-års åldern som blev intervjuade och jämförda med varandra om hur det var att vara femton år nu och då. För snart två år sedan när jag blev intervjuad för detta så hade jag precis kommit ur en jobbig period (som återkom 9 månader senare, värre än innan). Slutet på hela artikeln är så bra, och när jag har en dålig dag brukar jag tänka på den för det får mig oftast att må bättre. Idag räckte det inte med att bara tänka på den, jag var tvungen att leta fram tidningen och läsa artikeln.

Men det räckte inte riktigt heller.





Här är bilden som jag ritade till Anna som hon fick i födelsedagspresent, men idag är hennes stora dag så - Grattis Anna!



Min mamma har dessutom varit väldigt, väldigt vacker en gång i tiden. Fast det är hon ju fortfarande.

En av de bästa bloggarna jag läser är Elsa Billgrens blogg. Hon skriver på ett sätt som är så fint att vartenda ord blir speciellt. Hon är också en av de mest vackra kvinnor jag vet om med alla sina klänningar och sitt röda, lockiga hår och sina röda läppar.

Många av hennes läsare brukar rita porträtt av henne och skicka till hon. Jag håller på med samma sak nu. Har precis ritat henne med mina nya akvarellpennor, men jag har så svårt för att bestämma mig om jag är nöjd eller inte. Jag måste nog fylla ut den lite mer.

Ni får resultat senare.

När jag kom hem idag så låg min sjuka lillasyster och sov i soffan medan High School Musical 2 visades på dvd:n. Min bästa scen ur den här filmen är när Troy är arg för att ingen lyssnar på honom och han springer runt på golfbanan och sjunger och dansar. Det som är så förbannat roligt med detta är att Zack Efron överspelar hela tiden på sån hög nivå som någon aldrig har varit på innan med sina jävla danssteg och sin bekymrade min.

Men pinsamt nog ska jag erkänna att låten fastnar på hjärnan för den är asbra!



The Perishers är fortfarande på min ipod hela tiden och dagens låt är Best Friends. Det som är så speciellt med Perishers är att varenda låt påminner mig om någon jag saknar och det får mig att minnas och då blir jag glad.

Min söndag har varit toppen! Vaknade med Rerre, åt frukost, tog en prommis, for till Strömpilen och köpte nagellack, akvarellpennor och fikade, for hem till Rerre, installerade Sims, kom hem till familjen som hade köpt en tvättmaskin/torktumlare i ett och ett Nintendo Wii, åt god mat, spelade Sims och nu turnering med Wii.

 Och det var pretty much it. Är ni avundsjuka?

Klockan 13 spelar jag match. Det är bra, för jag behöver en hel del endorfiner idag. Egentligen skulle jag vilja ta en promenad med någon jag älskar. Bara gå och gå och gå och se vart man hamnar. Glömma bort att se vart stegen går för att vi skulle vara så upptagna med att prata om livet. Vi skulle höra hur all snö droppar bort och kisa mot solen, drömma om sommaren och drömma om framtiden. Till slut skulle vi kanske glömma bort alla lagar och känslor och tillslut skulle vi kanske märka att vi saknar varandra och tillslut skulle vi kanske ha det som man läser om i alla böcker, ser i alla filmer. Du skulle värma min händer, för att dom alltid är kalla och du skulle stryka bort mitt hår och du skulle titta mig i ögonen och du skulle le som du gjorde förut. Glömma bort alla skit som har hänt och bara ha varandra igen.

Men istället ska jag på match, till verkligheten och glömma bort solen. För den där promenaden kommer aldrig att komma.

Vissa låtar är bara helt fantastiska.

You helped them to kill me 
That's all that I'm willing to say 
You no longer thrill me 
All you do now is stand in my way 
And all they say, makes me feel just as if 
I have lost everything that I own 
All they say makes me awfully blue and alone 

I wrote us a song, 
You weren't singing along 
But I hope you'll be missing me too 
I held on too long, and did everything wrong 
But I hope you'll be missing me, like I will miss you 

I wont say I've moved on 
I wont say I'm close to okey 
Or that you no longer thrill me,
Or no longer stand in my way 

I'm not to proud to admit to you now 
That I'm still nothing more than a wreck 
And I do intend, not to pretend 'til the end 

I wrote us a song, 
You weren't singing along 
But I hope you'll be missing me too, 
I held on too long and did everything wrong 
But I hope you'll be missing me, like I will miss you 

I hope you'll be missing me like I will miss you
I hope you'll be missing me like I will miss you
I hope you'll be missing me like I will miss you 
I hope you'll be missing me like I will miss you 

Så här i våretider så är detta bandet som jag inte får nog av. Den här låten är en av de mäktigaste låtarna jag vet. Däremot tror jag att jag är ensam om att tycka det, eftersom låten inte är särskilt fartfylld. Men den betyder mycket för mig. Och nu delar jag med den med er. Det borde betyda mycket för er.

Låten har fastnat på min hjärna och jag tycker för övrigt att det här är ASKUL så här i pluggandes tid.

Jag ursäktar min frånvaro i veckan. Har haft rätt fullt upp med pluggande, jag har en inlämning imorgon på ett hemprov vi fick fredag vecka nio. Det är konstigt, för den här veckan är den enda veckan som jag har känt mig stressad på hela den här terminen över skolan. Jag har gått runt hela veckor och inte vetat vad jag ska göra hemma efter skolan när mina vänner går runt och stressar ihjäl sig pch pluggar ihjäl sig. Det är konstigt, tycker jag i alla fall.

Jag har känt mig lite dålig i veckan och har därför inte ödslat så mycket tid på det här för jag kan inte göra något kreativt när jag känner mig dålig. Det är inte meningen att ni ska tycka synd om mig nu för det är det inte. Alla kan känna sig ltie dåliga ibland utan att det spelar någon roll, tycker jag. Förut blev jag alltid arg på folk som tyckte synd om mig, vet inte varför jag kanske var psykiskt sjuk. Men det får vi ju aldrig veta nu.

Har blivit helt besatt av att kolla runt på kläder på internet, och jag antar att det kan vara för att jag inte har köpt ett nytt klädesplagg sedan jag-vet-inte. Så jag måste handla kläder. Kläder tills i sommar så jag kan vara finare än nånsin.

Jag är fullt medveten om att det här blev ett fruktansvärt bajstextinlägg men jag tycker det var lite roligt. Så nu skrattar vi tycker jag.

Nu jävlar ska verbet "att plugga, studera, läsa hårt" få en ny innebörd!

Det går inte att blogga när det bara är en vanlig vardag. Jag kan inte skriva när ingenting förutom det vanliga händer. Det enda jag gör dessa dagar är att längta. Bara längta och längta efter varmare dagar, fria dagar och minnesfulla dagar. Sommaren ska göra att 2009 ska bli mitt år!

Imorgon klockan 9.00 kommer jag att sitta och uppdatera ticnets hemsida för att få biljetter till något som jag längtat efter i flera, flera år. Och i sommar ska det smälla, smälla mer än jävla Big Bang! Och vi kommer alla att minnas det här året som året då "det" hände.

Jag är så kär, så kär.

Nu är det färdigdiskuterat om U2s turné i år. Turnén går under namnet 360° börjar i Barcelona och kommer den 31:a Juli till Göteborg på Ullevi. Själva konserten planeras att bli riktigt mäktig, och dem i bandet har gjort så att det blir möjligt för alla i publiken att se så bra som möjligt.

Biljetterna släpps nu på fredag den 13 klockan 9.00 och kan köpas på Ticnet eller GotEvent och kommer att kosta mellan 425 - 1205 kronor.

Nu längtar vi allihopa, eller hur?!

Hans album släpps inte förrän den 29 april OCH han kommer att uppträda på Peace And Love så jag bara längtar, längtar, LÄNGTAR nu!!!!

http://www.myspace.com/erikhassle

Jag blir lite galen, för jag längtar varje dag efter en människa som kan få mig sådär kärleksfull och lycklig bara av dens musik. Idag har jag funnit Erik Hassle, och åh mitt liv känns lättare på stört, för det är helt och hållet galet så bra denna människa är. Det som gör mig galen är att han inte finns på Spotify, Piratebay ELLER ens cdon.com. Jag är tvungen att gå och torrleta runt på stan i varenda skivbutik för min gud, jag måste ha honom.

Lyssna för guds skull:

Men jag var tvungen att kopiera några av bilderna, för detta var en tid med mycket minnen och kameran var med i väskan dag ut och dag in. Här är ett urval av några av mina favoritbilder.















Här var jag alldels nykär i en fantastisk människa.

Jag är inte särskilt duktig med en blyertspenna med skuggor osv och jag målar inte tillräckligt mycket med blyerts för att förstå mig på det. Bilden var meningen med att det skulle vara jag själv men jag tycker inte att det blev så likt. Däremot blev jag väldigt nöjd med ögonen.



Jag måste nog ta en liten bildpaus nu. Imorgon börjar skolan och jag kommer att göra annat istället. Jag måste samla på mig lite nya idéer och få lite mer inspiration. Om det inte var så att jag hatar att åka buss så skulle jag göra det lite oftare för bussturer ger mig massor av inspiration. Men som sagt, nu ska jag bara andas lite grand. Se vad som kommer att hända när vardagen får tag i mig igen. Usch.

Jag har en ny bild. Den är nästan två år gammal, ett och ett halvt. Men den är så somrig att jag vill kräkas.

Jag kan inte sluta måla. Jag tror att jag har blivit helt beroende och besatt. Även fast jag vet att jag måste hinna med saker innan bussen till stan går så vill jag inte. Jag vill bara måla och måla och måla. Inte ens när jag äter middag ställer jag undan sakerna, jag bara lägger dom brevid mig för att jag ska ha kontroll över dom och kunna se dom hela tiden. När jag känner mig stressad och arg och börjar måla så försvinner detta. Jag börjar bli rädd, jag vill inte vara beroende av någonting. Hjäälp! HJÄÄÄÄÄÄLP!!!! Jag får lite ont i magen. Då är det nog bra om jag målar lite.

Jag är i full gång nu, idéerna bara fortsätter att komma och komma och komma.

Men jag måste samla på mig energi medan, därför ska jag gå och äta lite grekiskt lantbröd och dricka te.

När min pappa fyllde år i somras så hade jag läst att U2 skulle släppa nytt album hösten samma år. Så därför fick han ingen present på sin dag. Och albumet kom inte alls ut hösten som det ryktades om, utan istället nu i mars så släpptes No Line On The Horizon. Härom kvällen beställde jag skivan på internet och nu lyssnar pappa på hög volym på detta underbara band.

Jag läste också här i veckan att bandet håller på att planera för en stor turné. Bandet har planerat i sju åtta år om en turné som ska bli så stor och bra och speciell och klockren och kanske kommer detta att hända i år.

Ännu mer om bandet är att det sägs att under året ska de släppa ett till studioalbum med namnet Songs of Ascent. Ett som Bono kallar "syster-album" till den nya skivan No line on the Horizon, såsom Zooropa var till Achtung Baby.

Jag hoppas bara på att få en jälvigt stor och oförglömlig konsert att se med U2. För det är nog ändå världens bästa band.

Läppar är det snyggaste på jorden enligt mig. Här är två skapelser gjorda av mig.

Jag har idag förväxlat dagen med att det är sönda - men det är ju fredag. Detta gjorde mig stressad för det kändes som att jag var tvungen att göra tusen grejer, vilket i sin tur gjorde Rerre arg för att jag fick en annan sorts livskris.

När vännerna gick hem så fick jag en uppenbarelse om att jag ska måla järnet, lyssna på Nina Kinert och kanske skriva lite på min grej. Igår kom jag igång med att måla och nu vill jag inte sluta. Jag vill bara bli bättre och bättre på att måla enda tills jag får höra

-Du är fanimig bättre än självaste Monet!

Min favorit akvarellmålare är för tillfället Malin Schlott som för det mesta målar ansikten i olika stilar och hon får det att se så levande ut så jag vill kräkas. Jag vill att hon ska lära mig allt hon kan med en pensel i handen.

För övrigt så har jag skaffat mig en sån dära Bloglovin-länk som ni kan trycka på om ni vil följa mig mer. Det är Danny Roberts som har designat den och om ni scrollar ner kan ni titta på den. Jag ska försöka lära mig att designa en egen nån gång - kanske när jag ska läsa Webbdesign i tvåan.

Vi får väl se.

<a href="http://www.bloglovin.com/blogg/257607/hurtigt?claim=rq2znza8r4s">Följ min blogg med bloglovin</a>

Jag testar något med Bloglovin, bara så ni inte tror att jag har blivit helt insane. Jag är fortfarande rätt sane.

Jag har laddat hem filmer som jag hoppas på att få se hela natten.









Nu ska jag göra spansk varmchoklad och läsa Before I Die av Jennifer Downham.

Torsdag. Dagarna går för fort och det känns som om jag inte hinner göra något med mitt liv. Även fast jag helst skulle vilja snabbspola fram tills jag är vuxen för jag saknar känslan av att kunna göra saker.

Jag och Kina diskuterade igårkväll vad vi skulle göra idag. Det finns ingenting att göra. Det finns tusen grejer som man vill göra men det finns ingenting man kan göra.

Jag går runt och tycker att alla i hela världen är bättre än mig. Min lillasysters mobil durrar var fjärde sekund av nya sms medan jag endast väckte min mobil imorse för att kunna stänga av alarmet eftersom jag var vaknade innan jag skulle. Jag läser alla som skriver i sina bloggar och gör det hur bra som helst medan jag bara drömmer om hur jag ska skriva för att folk ska vilja läsa. Jag mår dåligt på innebandyträningarna och mentalt sparkar mig själv för att bli bättre än vad jag är.

Inga kläder gör mig glad. Inget i tidningen är intressant. Ingen mat gör mig hungrig. Inga minnen får mig att skratta. Jag kan inte ens koncentrera mig på att längta nånstans.

Vad är det som händer med mig?

JAG HAR tränat, sovit ut, ätit goda luncher och middagar, sökt hotelljobb, sett film, spelat tetris, läst tidnnigar, löst korsord och varit med Rerre och Kickan.

JAG SKA förmodligen spela match, se mer film, äta mer gott, måla, rita, skriva, vila och vara mer med Rerre och Kickan.

JAG BORDE (KANSKE) sportaktiviteta (det är ju det lovet är till för tror jag), plugga liiite, liiite grand, träffa mer människor, utforska hur länge jag kan hålla mig vaken, utforska hur länge jag kan hålla mig vaken med någon slags promillehalt i blodet, se mer film, äta mer, längta mer och leva mer.

Men det är mycket man vill.

Kom nästan nyss hem ifrån bion där jag äntligen har fått sett Stieg Larssons Män som hatar Kvinnor, stunden som jag har längtat efter sedan i somras. Jag kom hem med värk i både mage och ben för dra åt helvette så vidrig den här filmen är! Samtidigt som jag vill kräkas så är filmen även rolig, sorglig och lite lycklig.

Jag brukar egentligen ha rätt svårt med att läsa en bok och sedan se filmen av boken, men den här filmen hade allt jag hoppats på. Redan efter sådär fem minuter så viskar Rerre till mig: "Den är redan så jävla bra! Kan vi se den igen?" 

Självklart nickar jag hysteriskt, jag kan verkligen inte göra något annat.

Däremot är jag osäker på om jag kommer att kunna sova nu. Min lillasyster ska i alla fall sova i mitt rum med mig, så det blir nog inte lika läskigt. Hoppas jag.

Män som hatar kvinnor klockan halv tio

Påsklov

Att fylla 17

Skolavslutning

Peace and Love

Tio veckors lov

Att fylla 18

Resten av mitt liv