Jag har haft huvudvärk i två dagar nu. Om cirkus två timmar ska jag springa tre kilometer. Jag kanske springer en halv och sen gnäller på mitt onda knä. Då får jag fara hem till Rerrebebis sen och fika och få paket. Jag ska fan springa snabbt!

Angående mitt trötta inlägg här om kvällen. Någon gullig själ som nämnt sig som "e" frågade mig:

Jag tycker att jag är ganska kulturell av mig. Jag gillar att skriva, måla, rita. Jag gillar även att gå på teater, musikaler och opera och jag måste någon gång få råd att gå och kolla på ballet. Såna äkta grejer, det gillar jag.

Nu har jag varken skrivit eller ritat eller målat något på alldeles, alldeles för länge. Jag kommer att gå in i väggen. Jag längtar tills på tisdag. Då kommer studiebidraget vilket betyder att jag ska köpa nya skisspennor och ett nytt block. Jag längtar så jag vill dö.

Det är en långsom morgon. Jag vaknade redan klockan åtta, låg och läste några sidor i Luftslottet som sprängdes och sedan (cirka två timmar senare) steg jag upp och istället fastnade jag framför gamla One Tree Hill-avsnitt som Emma satt och såg på. Nu sitter jag och äter frukost. Jag har ätit frukost i ungefär en halvtimme nu. Jag äter inte mycket frukost, det är inte det som tar tid. Ärligt talat har jag ingen aning om vad det är som tar tid. Jag lägger märke till fåniga annonser i Västerbottens-Kuriren om bröstförstoringar för 34.000 kronor (då ingår även narkos, övernattning, resekostnad (max 2.000 kr), återbesök och implantat.) och söta och rumsrena kattungar för 100 spänn. Även smskontaktannonser som lyder:

Veckan har gått snabbt som en jävla sate. Så får man kanske inte säga. Jag ska sova nu. Trött tjej, jag vet knappt vad jag skriver. Bajamaja. Thoren Business School aaaaaahhh. Tyst.

Ehm godantt då.

Jag har laddat hem en dubbelcd med Disnyes Bästa låtar. Kan mitt liv bli bättre? Skulle inte tro det!

Dagen bara sprang iväg hur jävla snabbt som helst. Helt sjukt vad snabbt han sprang. (Lägg märke till att jag har börjat säga han och hon till alla substantiv. Tex i helgen sa jag "han" till kakan som Rerre och Tove höll på att baka. "Men det är ju bara att ställa han i kylen om det blir över." Mommo klagade. Mest kanske för att vi innan hade haft en diskussion om Norrland, jag var för Norrland och Mommo var mot. Jag förstår inte varför. Jag älskar Norrland. Det är ju jättevackert här uppe.)

Det var jättebilligt godis på Ica Kvantum Kronoparken idag. Tur för mig, jag köpte mycket för väldigt biligt. Så här mycket godis köpte jag.

Varför händer sånt här? Så jävla, jävla onödigt!

Idag har dagen varit min vän. Vi tog skolfoto - jag blev väl bra, tog steget i en gammal, kär vänskap - Tim blev stolt över mig för det, och efter skolan var jag riktigt bullsugen - hemma hos Elvira finns nybakade bullar.

Dagen har verkligen varit min vän, och jag är så tacksam för det! Var min vän oftare, tack.

Tyvärr är min dag slut och jag ska nu gå och lägga mig. Vi hörs imorgon!

Nånting jag måste uppleva i mitt liv är den här känslan.

Är det någon som har sett filmen "Once"? En irländsk musikal, som inte alls är en vanlig musikal. Den här filmen saknar alla fåniga dansnummer och fejkade leenden. Den här filmen är så äkta med så härlig musik.

Sångaren som jag har fastnat för är Glen Hansard. Jag bara älskar honom.



Jag satt också och såg på One Tree Hill denna söndagskväll. Det är helt sjukt, men jag grinar till nästan vartenda avsnitt. I alla fall, helt plötsligt så hör jag låten My Own av det här umebandet The Perishers. För mig är Perishers grov kärlek. Och jag tyckte också att det var väldigt coolt att lilla norrlandsindiepopgruppen var med i One Tree Hill.

Tror ni att före detta Idol-juryn sitter framför teven på vardagskvällarna och dömer alla som ställer upp? Tror ni att dom hackar på den nya juryn för att dom inte är elaka nog? Kanske att dom är för snälla, ger alla en guldig biljett? Eller tycker att det var dåligt att ingen i juryn flög upp utav helvette och kastade sig över Peter Jihde när  han på egen hand tog en biljett och gav till den supernervösa norrlänningen som jag faktiskt tyckte var riktigt bra. Kanske saknar Kirsti uppmärksamheten som Idol alltid ger. Vad gör Kirsti nu förresten? Är det någon som vet?

Jag gillar den nya juryn bättre tror jag. Dom känns faktiskt ärligt talat lite mer proffisionella.

Nästa år ska Tim i min klass ställa upp i Idol. Han är jätteduktig på att sjunga och kommer antagligen att komma jättelångt! Jag hejar på honom!

Min dag i skolan hade idag varit så väldigt jobbig. Lektion efter lektion, tillslut blir man less som fan.

Då är det ju bara jätteskönt att komma hem och se att min skinnjacka som jag i söndags beställde har kommit. LUCKY. Ännu gladare blir man när man ser att man har fått brev av Sifo Research International, efter ett frågeformulär med oöndligt massa frågor på fyrtio sidor att fylla i, där det ligger en biobiljett och en trisslott. LUCKY. ÄNNU gladare blir man när man skrapar trisslotten och vinner 50 - nej vänta - 100 spänn! LUCKY LUCKY LUCKY!

Det måste se väldigt roligt ut för kassapersonalen på Ica Kvantum Kronoparken när en sextonårig, eftermiddagssur tjej ska köpa flerpack tamponger, bindor och en 200 g mjölkchoklad.

Det här är det tråkigaste jag har gjort. Det går inte. Det går bara inte, det sätter sig inte i mitt huvud. Jag HATAR matte. Fast egentligen gör jag inte det, men jag HATAR att jag inte kan förstå det. Vad är det som är så svårt? För i helvette, det är ju bara räkna lite. Kom igen nu, kom igen nu, KOM IGEN NU!

Jag har ju faktiskt klippt mig och ännu inte visat hur jag ser ut. Freaky. Jag vet inte varför jag skrev så. Jag vet inte. Förlåt. Freaky, vafan tänkte jag.

Vi slutar snart. Jag längtar hem.

TRÖSTÄTNING


NÄTSHOPPING



SORGLIGT PROGRAM


ROLIGT PROGRAM


Min söndag har varit ganska bra i alla fall.

När mamma var i Stockholm i veckan så köpte hon Gojibär Hötorgshallen. Gojibär är fulla med massa C-vitaminer och antioxidanter och det sägs att de som äter bären inte åldras till utseendet.

När mamma köpte dom sa försäljaren: "Och alla kan äta bären, alla mellan 0 och 200 år" och skrattade lite.

Jag äter dom i fil, men jag läste också att man kunde ha dom i kokande vatten i några minuter och sedan dricka vattnet.

Ganska speciella bär, men väldigt roliga.

Jag tog mig tillslut samman och klev upp ur sängen. Vinglade en stund in till toan med halva håret hängandes i ansiktet. Jag satte mig ner och kissade. Aaahhhhh.... Efter en stor dricka igår på bion så var det väldigt skönt att få släppa på lite. Jag kollar då upp och ser till min stora förskräckelse i spegeln...

AAH!

...en tjej. Hon tittar på mig. Hon ser väldigt sorgsen ut. Kanske för att hon är DÖD. Flickan som kollar tillbaka på mig är död till hundra procent. Det finns inga som helst livstecken. Hennes ansikte är så blekt och ser så mosat ut (på nåt sätt). Hennes hår är rufsigt och stripigt. Läpparna är uppsvullda. Hon rör inte en min. Bara stirrar på mig rätt in i ögonen från andra sidan spegeln.

Jävlar det är ju jag!

Jag längtar!

Ha ha ha! Jag önskar att ni skulle kunna se min klass just nu. Alla, varenda 30, sitter med sin dator. Ibland är det någon som ropar: "Funkar msn?" "PETTER HITTADE LJUSJUSTERINGARNA!" Ha ha ha! Oj så roligt.

Jag har fått min bärbara dator. Det finns inget mer att tillägga, det är pinsamt att sitta i korridoren med den men svårt att låta bli. Jag ska sluta, jag lovar. Bara en liten stund till. :-)

Detta kommer att vara ett speciellt inlägg. Ett inlägg som istället för att vara oseriöst och hyfsat drygt så kommer det här att vara ett allvarligt och gott inlägg. Det kommer att handla om mitt mående.

Jag har inte idrottat i ett lag på över ett år då jag slutade i fotbollen. Ibland ångrar jag att jag slutade, men sen tänker jag tillbaka på den tiden. Tiden som var så jobbig. Tiden då jag hade så äckligt höga krav på mig själv, vilket var anledningen till att jag slutade. För att jag hade för höga krav på mig själv.
   Varje träning och match vi hade så höll jag alltid på att bryta ihop. Jag kände mig så usel på planen, även fast jag presterade och gjorde många bra grejer. Men jag fick aldrig någonsin höra det av mina tränare. Dom sa aldrig om jag var bra eller dålig eller bra spelat. Dom gjorde mig ingenting. Jag tyckte då bara att allt jag gjorde var dåligt. Fotbollen dog för mig. Det var inte värt det längre.

Nu, cirkus ett år senare, så har jag försökt ta hand om mig själv. Fånga dagarna och tänka längre än dit jag brukade. Klockan åtta börjar min första innebandyträning (sen femman kanske). Jag tycker att det är roligt, men har så länge varit rädd för vad andra ska tycka, om jag är dålig eller så. Nu har jag bestämt mig för att det inte är deras ensak, och jag fångar dagen. Fyfan, jag ska spela innebandy!

I mitt allra första inlägg skrev jag om att jag var så HURTIG som skulle ut och springa. Det var 120 inlägg sen. Det var nån gång i början av maj. Det var senaste gången jag motionerade.

Idag ändrade jag på det. Jag for ut och sprang när jag kom hem från skolan. Det var vidrigt vad jobbigt det var. Men, jag klarade det och efteråt kändes det gött. Gött och ont i benen.

Godnatt!

Okej. Det blir inte friyrändring ikväll, utan på torsdag. Men det gör inget, så länge Maja får vila sig.

Däremot ska jag köra bil ikväll för första gången! Fyfan vad jag ska köra bil! Jaaaaaaaaaaaaa.

En varm glädje sprids genom min kropp när jag ser att min statistik stiger. Det gör mig så riktigt lycklig att ni vill läsa mina dumheter. Ni ska ha ett enormt Tack!

På söndag ska jag klippa mig, och jag har haft lite trubbel med att hitta en frisyr jag ska ha. För jag har en bild i huvudet, men det känns bättre om jag skulle visa min frisör istället för att berätta.
   MEN NU mina kära vänner, så har jag hittat en suvären bild men en snygg tjej från ett underbart program.

Bethany Joy Galeotti från bla One Tree Hill.

Såhär vill jag se ut i håret. Skulle inte jag passa i det tror ni? Berätta för mig ifall jag gör ett stort misstag på söndag.

Tänka sig, jag var i skolan idag. Det var så jävla ansträngande. Jag fick andnöd imorse när jag duschade. Det är sant! När jag shamponerade mitt hår i väldigt snabba och skummande rörelser så kändes helt plötsligt mina armar som om de var fyllda med bly. Det var rent av jobbigt att hålla upp dom! Sen blev jag yr och fick svårt att få upp syre. Efter jag hade duschat fick jag sitta länge och bara andas. Då var jag också vidrigt blek i mitt ansikte som jag kunde se i dom sekunder jag orkade hålla upp mitt huvud. Ack o-ack så jobbigt livet är.

Min trummhinna har spruckit också. Tror jag. Dom gör alltid det. Typ varje gång jag är förkyld. Det gör ont, men jag är van.

Jonas Gardell har förföljt mig idag. HELA FÖRBANNADE DAGEN! Jag läste imorse en krönika av Nicklas Berglund som skriver i VK-bilagan Bil & Bostad. Imorse nämnde han Jonas Gardell. Bara sådär jättesnabbt, men han fanns med.
   Sen for jag till skolan (kom försent dessutom, det var Nicklas Berglunds fel) och på svenskalektionen så nämner min svenskalärare Jonas Gardell. Också bara sådär jättesnabbt, men han finns ändå. Denna gång tänker jag: "Jaha, den där Gardell, ska han hålla på hela dagen eller?"
   NU, när min storebror zappar på teven så kommer den där jävla Gardell upp i blåprickiga pyjamasbyxor. Denna gång blir jag lite arg, varför ska han hålla på på det här sättet?

Imorgon hoppas jag slippa honom.

Nu ska jag nattäta pannkakor. Får se om jag faktiskt orkar gå till skolan imorgon, jag kände mig väldigt ofrisk för skolan idag. Men då känns det ju som om jag är hemma bara för att jag och mina syskon inte har några föräldrar hemma. Liksom som att jag passar på. Ja, som sagt, vi får se hur mycket jag sover inatt och om snoret kan hålla sig på sin sida av kroppen.

Idag är det den andra dagen jag har varit hemma från skolan. Jag har sett på Oprah, Mtv, Top Model (repriser) och Full Pott innan jag bestämde mig för att se Pocahontas. Det var en lärorik film. Ganska sorglig också. Den slutar inte som vanliga tecknade filmer direkt. Trots det så är den bra. Så bra tecknade filmer alltid är.

Jag älskar när dom sjunger i tecknade filmer. Skulle dom börja sjunga i en otecknad film så skulle det klassas som en dålig film (om det inte är Moulin Rouge, Mamma Mia etc), men sånger i tecknade filmer är så förbannat bra! Speciellt i Herkules. Det är nog min absoluta favoritfilm, den är omöjlig att lessna på. Man kan se den oöndligt många gånger, och sjunga med i låtarna oändligt många gånger. Kärleken försvinner ändå aldrig.

Och förresten Rebecka, Sug Kuk du med.

Idag har jag varit hundra procent sjuk. Lite skönt, lite slitsamt. Jag ska inte klaga, jag mår ändå bra!

Crille som har lämnat oss alla och flyttat till Stockholm säger att han kommer hem torsdag den elfte. JAG LÄNGTAR REDAN!

Ge mig nu ett saftigt "Krya på dig!"