Måndag eftermiddag. Jag är ensam hemma. Kände mig hungrig som ett as när jag kom hem så jag började lyckligt plocka fram fika medan vattenkokaren bubblade för fullt och mackorna i rosten grillades. Ost, smör, marmelad, sylt, kex, honung, hallonte. Det var ungefär en timme sen men grejerna står kvar på bordet även fast teet och mackorna för längesedan är borta.

Lyssnar om och om igen på Johnossis Glory Days To Come för att försöka hålla mig på humöret och för att kunna se framåt. Det lyckas sådär - med det viktiagaste är att försöka (BULLSHIT).



Läser folks bloggar och sjunker mer och mer för varje textrad och jag hatar mig själv för det. Jag reagerar på varenda låttext jag hör. Jag ser mig själv som tjock. Jag orkar inte lägga ner tid på kläder, smink, hår även fast jag vet att det är så roligt. Jag har ingen inspiration till att måla och inte inspiration till att skriva. Jag har ingen ork till att plugga fast jag vill vara bäst.

På något konstigt sätt så lurar jag mig själv. Det första jag kände när jag kom till skolan var huvudvärk.

I såna här tillfällen orkar jag ingenting, ingenting alls. Och jag vet att jag är kryptisk. Det är meningen.

While waiting for the glory days to come, I sing a song.

Vi ska snart åka till fjällen och jag håller på att packa ihjäl mig. Jag lyckas med att stressa upp mig själv efter varje sak jag kommer på att jag ska packa och sekunden efter så har jag glömt vad det var för nåt. Jag går runt i huset för snabbt och blir andfådd. Jag skriker på mina syskon att de ska skynda sig (ibland kallas jag för mamma av dem). Jag försöker att lugna ner mig men då kommer jag på att jag måste vattna blommorna, packa strumpor, bädda sängen, fixa ipoden mähänamä hänamä.

Men jag tänkte lägga upp lite bilder nu när jag försvinner ett tag.

 

Det här är bilderna som jag är lite Modesty-inspirerad av. Den till höger är inte färdig jag vet inte riktigt vad jag ska göra med håret. Ni får gärna tycka till!





Det här är mitt rum som är en av mina favoritplatser och det är ju tur, för det är väl det som är grejen med ens rum. Men ibland glömmer jag bort hur mysigt jag tycker att det är och då är det bra att bli påmind.



Jag har också börjat lyssna på The Cardigans igen, deras äldre låtar. Jag brukar ofta glömma bort vissa låtar och band och det är så skönt när man hittar tillbaka till dem.



Något har hänt med mig men jag har börjat titta efter klänningar så mycket, vilket är konstigt eftersom jag inte är en som trivs i för fina kläder - men den här klänningen är så häftig. Finns på missselfridge.com men den kostade lite för mycket tyckte jag så jag ska försöka få mormor att sy något liknande.

Nu ska jag ta mig samman. Glad påsk förresten!

146 minuter Batman. Jag lovade mig själv att när filmen var slut så skulle jag verkligen plugga inför kommunikationsprovet imorgon. Åh vad jag skulle plugga. Jag förstår inte mig själv som trodde att när filmen skulle vara slut så skulle jag ha mer ork till att plugga. Det slår mig att jag inte har ätit något idag. Druckit tre koppar te (en grön, två röda) och sugit på några bananbitar tillsammans med lite hälsofil, men det var sju timmar sedan.

Jag har ett ätsyndrom som skadar mig på så sätt att jag endast kan äta när jag är sugen på något speciellt. Magen kan få kurra timme efter timme utan att jag äter något om jag inte är sugen. Men detta gäller endast när jag själv måste äta. Bjuds jag på mat, såsom lunch, middag, fika så äter jag självklart. Jag älskar mat. Men jag prioriterar aldrig att äta om jag inte känner för det.

Varje gång jag kommer hem till min vän Rerre så äter jag. Varje gång jag går igenom hennes dörr så blir jag hungrig och sugen. Även om jag nekar till en fråga om jag vill ha en macka eller två så tar jag mig det alltid till slut. Jag tror att detta är som det är för att Rerre är en underbar bagare. Hon har något som kallas Veckans Bröd då hon varje onsdag (tror jag minsann) väljer ett bröd hon tror mycket om och bakar detta. Resultatet blir aldrig fel.

Frukost hemma hos Rerre är den bästa frukostplats man kan tänka sig. Nnär vi har blivit gamla, barnen har flyttat från huset, och vi två bor grannar med varandra så kommer jag att stå vid hennes ingång och förvänta mig frukost klockan åtta halv nio varje morgon.

Måndagen gick inte så länge. Klockan blev elva och jag visste att jag måste åka hem från skolan för att få vila. När jag kommer hem så kollar jag alltid i brevlådan. Jag tror att jag drömmer om att det nån gång ska ligga ett ensamt brev där. En slags kärleksförklaring eller ett förlåt. Så ett tips att säga förlåt på om jag nån gång i livet skulle vara helt oförlåtande mot någon är att skriva ett brev till mig. Jag skulle smälta.

Men på eftermiddagarna är det bara reklam. Reklam, tanttidningar, linser, räkning, reklam. Brev till Moa från SEB. Brevet känns lite tyngre och tjockare än breven från SEB brukar vara. Spännande. Jag river upp kuvertet och häller ut alla papper. Jag har fått ett nytt bankkort. Vad roligt, jag som precis hade börjat bli less på mitt lila, oglittriga. Nu är mitt vitt och grönt och glittrigt.

Jag vänder på kortet och ser de sju magiska siffrorna. Nu kan jag äntligen börja nätshoppa!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!1

Sitter i köket och väntar på att mitt mint- och ingefärste ska bli drickfärdigt. Är fortfarande förkyld (just det, ingen körtelfeber här inte!). Läser om Kate Winslet i min nya Elletidning. Tar morgonen med några lugna andetag - jag tänker inte göra mycket idag och jag tänker inte gräva ner mig för det. Pappa marinerar köttet som ska grillas ikväll. Han lyssnar på sin orangea ipod och sjunger med i alla låtar och han drömmer om 80-talet igen. Ibland vill han att jag ska lyssna och hålla med honom. Det ligger en stor hög med snytpapper på min högra sida och min näsa svider. Jag tänker "Vad jag ska rita idag?" och samlar inspiration i alla hörn. Cassandra Rhodin, Lykke Li, Svansjön. Vi får se.

Mår så dåligt. Mår så dåligt. Mår så dåligt. I natt troode jag att jag skulle dö. Vaknade runt två och höll på att frysa mig till döden. Låg och skakade, spände mig och hackade tänder i ungefär en kvart tills jag till slut vågade sätta mig upp och sträcka mig efter mina mjukisbyxor och min mjukisjacka som gick att nästan sova lite i. Jag kunde i alla fall slappna av lite grand och kände mig inte så rädd för allting längre. Tillslut tyckte jag att jag hörde fåglar. Ni vet sån där fågelsång man kan vakna till på sommarmorgonen och få ett litet, litet lyckorus till. Jag kände mig sådär tvärlycklig när jag hörde fåglarna, ända tills jag tyckte att det var konstigt för det var mitt i kalla vinternatten och det var ovanligt många fåglar för att verka realistiskt. När jag tänker efter så låter det som om man går runt i Loka-skogen, Bergslagen eller så, och när jag tänker detta så försvinner alla fåglar och det blir istället en tyst, kall vinternatt.

Jag ligger och tänker på annat för att nästan inte frysa ihjäl, bland annat saker jag är rädd för. Att jag inte har särsilt ont i halsen. Att jag ska försöka få till ett bra inlägg imorgon om detta. Att jag borde måla en vän. Att jag verkligen, verkligen borde plugga.

Tillslut måste jag ha blivit så utmattad att jag bara somnade. Mamma väckte mig senare på morgon med frågan om jag inte skulle vakna. Sa att hon skulle känna på min panna. Sa att jag kändes lite varm. Jag hade 38,3° feber.

Men nu säger mor min att jag har körtelfeber för tydligen har jag en svullen körtel i halsen. Jaså? Jag som tycker att jag har haft den där klumpen aslänge i min hals. Kanske är det jag som har smittat min syster med en gömd sjukdom och hon har smittat tillbaka mig. Kanske är det så.

Tisdagkväll. Är så trött att jag vill dö i min säng. Har ont i halsen som jag aldrig någonsin haft förut, och då har jag ändå haft halsont varje dag sen nyår rätt upp och ner. Jag har varit ledig i två dagar nu och har inte fått något, som jag tänkte mig göra, gjort, vilket skulle vara städa, plugga, måla. Det är helt jävla omöjligt att plugga kommunikation/psykologi som jag har prov i på tisdag nästa vecka.

Sex dagar.

Sex skoldagar innan det blir lov och jag får åka till fjällen. Men mamma påstår att jag har blivit smittad av min lillasyster i körtelfeber och om så är fallet vet jag inte vad jag ska göra med mig själv.

Jag och lillasyster gjorde idag lunch tillsammans - en english breakfast-variant med bacon, scrambled eggs och te. Sen hyrde vi också en film som vi ville se förra julen, men den kom aldrig till Sverige. Den var i alla fall rätt sådär familjemysig.





Jag såg dessutom en film igår som faktiskt var riktigt, riktigt fin. En bra kärleksfilm - Love in Manhattan.



Skolan är inte ett säkert val att stiga upp till imorgon, men om jag stannar hemma så lovar jag att göra nåt åt mig själv i alla fall. Om inte - klaga gärna på mig!

Bestämde mig sent igår kväll att jag inte var nöjd med bilden av Elsa Billgren, så jag ska göra om den nån gång. Mycket bättre ska jag göra den också. Däremot började jag måla något annat, men jag är allt förutom färdig med den. Jag tror att den kommer bli rätt snygg, men jag är så osäker när jag målar vart alla skuggor ska vara och hur mycket färg näsan ska ha eller hur tjocka ögonbrynen ska vara och då blir det att jag bara sitter och tittar på bilden istället utan att göra något. Jag brukar försöka lära mig genom att titta hur Malin Schlott målar, för hon målar helt fantastiska porträtt.

För snart två år sedan så blev jag intervjuad för Bris-tidningen. Det var jag och en kvinna i 35-års åldern som blev intervjuade och jämförda med varandra om hur det var att vara femton år nu och då. För snart två år sedan när jag blev intervjuad för detta så hade jag precis kommit ur en jobbig period (som återkom 9 månader senare, värre än innan). Slutet på hela artikeln är så bra, och när jag har en dålig dag brukar jag tänka på den för det får mig oftast att må bättre. Idag räckte det inte med att bara tänka på den, jag var tvungen att leta fram tidningen och läsa artikeln.

Men det räckte inte riktigt heller.





Här är bilden som jag ritade till Anna som hon fick i födelsedagspresent, men idag är hennes stora dag så - Grattis Anna!



Min mamma har dessutom varit väldigt, väldigt vacker en gång i tiden. Fast det är hon ju fortfarande.

Min söndag har varit toppen! Vaknade med Rerre, åt frukost, tog en prommis, for till Strömpilen och köpte nagellack, akvarellpennor och fikade, for hem till Rerre, installerade Sims, kom hem till familjen som hade köpt en tvättmaskin/torktumlare i ett och ett Nintendo Wii, åt god mat, spelade Sims och nu turnering med Wii.

 Och det var pretty much it. Är ni avundsjuka?

Klockan 13 spelar jag match. Det är bra, för jag behöver en hel del endorfiner idag. Egentligen skulle jag vilja ta en promenad med någon jag älskar. Bara gå och gå och gå och se vart man hamnar. Glömma bort att se vart stegen går för att vi skulle vara så upptagna med att prata om livet. Vi skulle höra hur all snö droppar bort och kisa mot solen, drömma om sommaren och drömma om framtiden. Till slut skulle vi kanske glömma bort alla lagar och känslor och tillslut skulle vi kanske märka att vi saknar varandra och tillslut skulle vi kanske ha det som man läser om i alla böcker, ser i alla filmer. Du skulle värma min händer, för att dom alltid är kalla och du skulle stryka bort mitt hår och du skulle titta mig i ögonen och du skulle le som du gjorde förut. Glömma bort alla skit som har hänt och bara ha varandra igen.

Men istället ska jag på match, till verkligheten och glömma bort solen. För den där promenaden kommer aldrig att komma.

Låten har fastnat på min hjärna och jag tycker för övrigt att det här är ASKUL så här i pluggandes tid.

Jag ursäktar min frånvaro i veckan. Har haft rätt fullt upp med pluggande, jag har en inlämning imorgon på ett hemprov vi fick fredag vecka nio. Det är konstigt, för den här veckan är den enda veckan som jag har känt mig stressad på hela den här terminen över skolan. Jag har gått runt hela veckor och inte vetat vad jag ska göra hemma efter skolan när mina vänner går runt och stressar ihjäl sig pch pluggar ihjäl sig. Det är konstigt, tycker jag i alla fall.

Jag har känt mig lite dålig i veckan och har därför inte ödslat så mycket tid på det här för jag kan inte göra något kreativt när jag känner mig dålig. Det är inte meningen att ni ska tycka synd om mig nu för det är det inte. Alla kan känna sig ltie dåliga ibland utan att det spelar någon roll, tycker jag. Förut blev jag alltid arg på folk som tyckte synd om mig, vet inte varför jag kanske var psykiskt sjuk. Men det får vi ju aldrig veta nu.

Har blivit helt besatt av att kolla runt på kläder på internet, och jag antar att det kan vara för att jag inte har köpt ett nytt klädesplagg sedan jag-vet-inte. Så jag måste handla kläder. Kläder tills i sommar så jag kan vara finare än nånsin.

Jag är fullt medveten om att det här blev ett fruktansvärt bajstextinlägg men jag tycker det var lite roligt. Så nu skrattar vi tycker jag.

Nu jävlar ska verbet "att plugga, studera, läsa hårt" få en ny innebörd!

Det går inte att blogga när det bara är en vanlig vardag. Jag kan inte skriva när ingenting förutom det vanliga händer. Det enda jag gör dessa dagar är att längta. Bara längta och längta efter varmare dagar, fria dagar och minnesfulla dagar. Sommaren ska göra att 2009 ska bli mitt år!

Imorgon klockan 9.00 kommer jag att sitta och uppdatera ticnets hemsida för att få biljetter till något som jag längtat efter i flera, flera år. Och i sommar ska det smälla, smälla mer än jävla Big Bang! Och vi kommer alla att minnas det här året som året då "det" hände.