Måndag eftermiddag. Jag är ensam hemma. Kände mig hungrig som ett as när jag kom hem så jag började lyckligt plocka fram fika medan vattenkokaren bubblade för fullt och mackorna i rosten grillades. Ost, smör, marmelad, sylt, kex, honung, hallonte. Det var ungefär en timme sen men grejerna står kvar på bordet även fast teet och mackorna för längesedan är borta.

Lyssnar om och om igen på Johnossis Glory Days To Come för att försöka hålla mig på humöret och för att kunna se framåt. Det lyckas sådär - med det viktiagaste är att försöka (BULLSHIT).



Läser folks bloggar och sjunker mer och mer för varje textrad och jag hatar mig själv för det. Jag reagerar på varenda låttext jag hör. Jag ser mig själv som tjock. Jag orkar inte lägga ner tid på kläder, smink, hår även fast jag vet att det är så roligt. Jag har ingen inspiration till att måla och inte inspiration till att skriva. Jag har ingen ork till att plugga fast jag vill vara bäst.

På något konstigt sätt så lurar jag mig själv. Det första jag kände när jag kom till skolan var huvudvärk.

I såna här tillfällen orkar jag ingenting, ingenting alls. Och jag vet att jag är kryptisk. Det är meningen.

While waiting for the glory days to come, I sing a song.