Nånting jag måste uppleva i mitt liv är den här känslan.

Är det någon som har sett filmen "Once"? En irländsk musikal, som inte alls är en vanlig musikal. Den här filmen saknar alla fåniga dansnummer och fejkade leenden. Den här filmen är så äkta med så härlig musik.

Sångaren som jag har fastnat för är Glen Hansard. Jag bara älskar honom.



Jag satt också och såg på One Tree Hill denna söndagskväll. Det är helt sjukt, men jag grinar till nästan vartenda avsnitt. I alla fall, helt plötsligt så hör jag låten My Own av det här umebandet The Perishers. För mig är Perishers grov kärlek. Och jag tyckte också att det var väldigt coolt att lilla norrlandsindiepopgruppen var med i One Tree Hill.

Tror ni att före detta Idol-juryn sitter framför teven på vardagskvällarna och dömer alla som ställer upp? Tror ni att dom hackar på den nya juryn för att dom inte är elaka nog? Kanske att dom är för snälla, ger alla en guldig biljett? Eller tycker att det var dåligt att ingen i juryn flög upp utav helvette och kastade sig över Peter Jihde när  han på egen hand tog en biljett och gav till den supernervösa norrlänningen som jag faktiskt tyckte var riktigt bra. Kanske saknar Kirsti uppmärksamheten som Idol alltid ger. Vad gör Kirsti nu förresten? Är det någon som vet?

Jag gillar den nya juryn bättre tror jag. Dom känns faktiskt ärligt talat lite mer proffisionella.

Nästa år ska Tim i min klass ställa upp i Idol. Han är jätteduktig på att sjunga och kommer antagligen att komma jättelångt! Jag hejar på honom!

Min dag i skolan hade idag varit så väldigt jobbig. Lektion efter lektion, tillslut blir man less som fan.

Då är det ju bara jätteskönt att komma hem och se att min skinnjacka som jag i söndags beställde har kommit. LUCKY. Ännu gladare blir man när man ser att man har fått brev av Sifo Research International, efter ett frågeformulär med oöndligt massa frågor på fyrtio sidor att fylla i, där det ligger en biobiljett och en trisslott. LUCKY. ÄNNU gladare blir man när man skrapar trisslotten och vinner 50 - nej vänta - 100 spänn! LUCKY LUCKY LUCKY!

Det måste se väldigt roligt ut för kassapersonalen på Ica Kvantum Kronoparken när en sextonårig, eftermiddagssur tjej ska köpa flerpack tamponger, bindor och en 200 g mjölkchoklad.

Det här är det tråkigaste jag har gjort. Det går inte. Det går bara inte, det sätter sig inte i mitt huvud. Jag HATAR matte. Fast egentligen gör jag inte det, men jag HATAR att jag inte kan förstå det. Vad är det som är så svårt? För i helvette, det är ju bara räkna lite. Kom igen nu, kom igen nu, KOM IGEN NU!

Jag har ju faktiskt klippt mig och ännu inte visat hur jag ser ut. Freaky. Jag vet inte varför jag skrev så. Jag vet inte. Förlåt. Freaky, vafan tänkte jag.

Vi slutar snart. Jag längtar hem.

TRÖSTÄTNING


NÄTSHOPPING



SORGLIGT PROGRAM


ROLIGT PROGRAM


Min söndag har varit ganska bra i alla fall.

När mamma var i Stockholm i veckan så köpte hon Gojibär Hötorgshallen. Gojibär är fulla med massa C-vitaminer och antioxidanter och det sägs att de som äter bären inte åldras till utseendet.

När mamma köpte dom sa försäljaren: "Och alla kan äta bären, alla mellan 0 och 200 år" och skrattade lite.

Jag äter dom i fil, men jag läste också att man kunde ha dom i kokande vatten i några minuter och sedan dricka vattnet.

Ganska speciella bär, men väldigt roliga.

Jag tog mig tillslut samman och klev upp ur sängen. Vinglade en stund in till toan med halva håret hängandes i ansiktet. Jag satte mig ner och kissade. Aaahhhhh.... Efter en stor dricka igår på bion så var det väldigt skönt att få släppa på lite. Jag kollar då upp och ser till min stora förskräckelse i spegeln...

AAH!

...en tjej. Hon tittar på mig. Hon ser väldigt sorgsen ut. Kanske för att hon är DÖD. Flickan som kollar tillbaka på mig är död till hundra procent. Det finns inga som helst livstecken. Hennes ansikte är så blekt och ser så mosat ut (på nåt sätt). Hennes hår är rufsigt och stripigt. Läpparna är uppsvullda. Hon rör inte en min. Bara stirrar på mig rätt in i ögonen från andra sidan spegeln.

Jävlar det är ju jag!

Jag längtar!

Ha ha ha! Jag önskar att ni skulle kunna se min klass just nu. Alla, varenda 30, sitter med sin dator. Ibland är det någon som ropar: "Funkar msn?" "PETTER HITTADE LJUSJUSTERINGARNA!" Ha ha ha! Oj så roligt.

Jag har fått min bärbara dator. Det finns inget mer att tillägga, det är pinsamt att sitta i korridoren med den men svårt att låta bli. Jag ska sluta, jag lovar. Bara en liten stund till. :-)

Detta kommer att vara ett speciellt inlägg. Ett inlägg som istället för att vara oseriöst och hyfsat drygt så kommer det här att vara ett allvarligt och gott inlägg. Det kommer att handla om mitt mående.

Jag har inte idrottat i ett lag på över ett år då jag slutade i fotbollen. Ibland ångrar jag att jag slutade, men sen tänker jag tillbaka på den tiden. Tiden som var så jobbig. Tiden då jag hade så äckligt höga krav på mig själv, vilket var anledningen till att jag slutade. För att jag hade för höga krav på mig själv.
   Varje träning och match vi hade så höll jag alltid på att bryta ihop. Jag kände mig så usel på planen, även fast jag presterade och gjorde många bra grejer. Men jag fick aldrig någonsin höra det av mina tränare. Dom sa aldrig om jag var bra eller dålig eller bra spelat. Dom gjorde mig ingenting. Jag tyckte då bara att allt jag gjorde var dåligt. Fotbollen dog för mig. Det var inte värt det längre.

Nu, cirkus ett år senare, så har jag försökt ta hand om mig själv. Fånga dagarna och tänka längre än dit jag brukade. Klockan åtta börjar min första innebandyträning (sen femman kanske). Jag tycker att det är roligt, men har så länge varit rädd för vad andra ska tycka, om jag är dålig eller så. Nu har jag bestämt mig för att det inte är deras ensak, och jag fångar dagen. Fyfan, jag ska spela innebandy!

I mitt allra första inlägg skrev jag om att jag var så HURTIG som skulle ut och springa. Det var 120 inlägg sen. Det var nån gång i början av maj. Det var senaste gången jag motionerade.

Idag ändrade jag på det. Jag for ut och sprang när jag kom hem från skolan. Det var vidrigt vad jobbigt det var. Men, jag klarade det och efteråt kändes det gött. Gött och ont i benen.

Godnatt!

Okej. Det blir inte friyrändring ikväll, utan på torsdag. Men det gör inget, så länge Maja får vila sig.

Däremot ska jag köra bil ikväll för första gången! Fyfan vad jag ska köra bil! Jaaaaaaaaaaaaa.