En varm glädje sprids genom min kropp när jag ser att min statistik stiger. Det gör mig så riktigt lycklig att ni vill läsa mina dumheter. Ni ska ha ett enormt Tack!

På söndag ska jag klippa mig, och jag har haft lite trubbel med att hitta en frisyr jag ska ha. För jag har en bild i huvudet, men det känns bättre om jag skulle visa min frisör istället för att berätta.
   MEN NU mina kära vänner, så har jag hittat en suvären bild men en snygg tjej från ett underbart program.

Bethany Joy Galeotti från bla One Tree Hill.

Såhär vill jag se ut i håret. Skulle inte jag passa i det tror ni? Berätta för mig ifall jag gör ett stort misstag på söndag.

Tänka sig, jag var i skolan idag. Det var så jävla ansträngande. Jag fick andnöd imorse när jag duschade. Det är sant! När jag shamponerade mitt hår i väldigt snabba och skummande rörelser så kändes helt plötsligt mina armar som om de var fyllda med bly. Det var rent av jobbigt att hålla upp dom! Sen blev jag yr och fick svårt att få upp syre. Efter jag hade duschat fick jag sitta länge och bara andas. Då var jag också vidrigt blek i mitt ansikte som jag kunde se i dom sekunder jag orkade hålla upp mitt huvud. Ack o-ack så jobbigt livet är.

Min trummhinna har spruckit också. Tror jag. Dom gör alltid det. Typ varje gång jag är förkyld. Det gör ont, men jag är van.

Jonas Gardell har förföljt mig idag. HELA FÖRBANNADE DAGEN! Jag läste imorse en krönika av Nicklas Berglund som skriver i VK-bilagan Bil & Bostad. Imorse nämnde han Jonas Gardell. Bara sådär jättesnabbt, men han fanns med.
   Sen for jag till skolan (kom försent dessutom, det var Nicklas Berglunds fel) och på svenskalektionen så nämner min svenskalärare Jonas Gardell. Också bara sådär jättesnabbt, men han finns ändå. Denna gång tänker jag: "Jaha, den där Gardell, ska han hålla på hela dagen eller?"
   NU, när min storebror zappar på teven så kommer den där jävla Gardell upp i blåprickiga pyjamasbyxor. Denna gång blir jag lite arg, varför ska han hålla på på det här sättet?

Imorgon hoppas jag slippa honom.

Nu ska jag nattäta pannkakor. Får se om jag faktiskt orkar gå till skolan imorgon, jag kände mig väldigt ofrisk för skolan idag. Men då känns det ju som om jag är hemma bara för att jag och mina syskon inte har några föräldrar hemma. Liksom som att jag passar på. Ja, som sagt, vi får se hur mycket jag sover inatt och om snoret kan hålla sig på sin sida av kroppen.

Idag är det den andra dagen jag har varit hemma från skolan. Jag har sett på Oprah, Mtv, Top Model (repriser) och Full Pott innan jag bestämde mig för att se Pocahontas. Det var en lärorik film. Ganska sorglig också. Den slutar inte som vanliga tecknade filmer direkt. Trots det så är den bra. Så bra tecknade filmer alltid är.

Jag älskar när dom sjunger i tecknade filmer. Skulle dom börja sjunga i en otecknad film så skulle det klassas som en dålig film (om det inte är Moulin Rouge, Mamma Mia etc), men sånger i tecknade filmer är så förbannat bra! Speciellt i Herkules. Det är nog min absoluta favoritfilm, den är omöjlig att lessna på. Man kan se den oöndligt många gånger, och sjunga med i låtarna oändligt många gånger. Kärleken försvinner ändå aldrig.

Och förresten Rebecka, Sug Kuk du med.

Idag har jag varit hundra procent sjuk. Lite skönt, lite slitsamt. Jag ska inte klaga, jag mår ändå bra!

Crille som har lämnat oss alla och flyttat till Stockholm säger att han kommer hem torsdag den elfte. JAG LÄNGTAR REDAN!

Ge mig nu ett saftigt "Krya på dig!"

Det här kommer att bli superduperroligt!

Au revoir! (Jag har börjat läsa franska.)

Varför gör ni såhär med mig? När jag inte skriver ett skit så går min läsarstatistik upp betydligt mer än när jag skriver utav helvete. Så, kära ni, varför gör ni så? Är jag roligare när jag är tråkig? Eller vad är det egentligen. Berätta för mig, snälla.

Egentligen. Egentligen. Egentligen är ett ord som jag skriver som det ska vara, på rikssvenska alldeles fint - egentligen. Men när jag uttalar det så säger jag igenkligen. Min kusin gnäller VARJE gång hon hör mig säga det. Det är rådrygt. Men känner sig ganska dålig när nån säger att man säger fel. Shit, nu vet jag hur min lillasyster känner sig varje dag...

Jaha, det här var ju trevligt. Jag går förresten på gymnasiet nu. Det är ju coolt som fan. Jag börjar ju bli vuxen och mogen. HAH! Mogen, vi ser väl.

Hela världen håller på att bli vuxen! Idag tog min kusin studenten och fyller tjugo om några veckor, jättegammal. Jag och min kusin gick ut högstadiet igår, jättegamla. Min lillasyster ska börja  högstadiet, jättegammal. Min kusin fyllde arton för några veckor sen och igår fyllde min storebror arton, jättegamla. 

Det här med mig och födelsedagar. Ni vet känslan att fylla år? Dagen man fyller år på känns alltid helt annorlunda mot andra dagar. Och det är så kul att fylla år, verkligen! Men så fort någon annan fyller år så blir jag alltid lite purken. Bara för att dom får uppmärksamheten och presenterna och så vidare. Det svider inuti mig när någon fyller år.

Speciellt mycket var det igår när bror min fyllde arton. Jag vill också vara arton.

Har alldeles nyss precis slutat nian och jag känner mig så blandad. Det finns så många olika känslor hos mig just nu som inte matchar. För det första är jag glad, glad att det är över, dessa hemska år i högstadiet är över. Jag känner mig även jävligt stolt! Vi har nämligen fått våra betyg och jag är så jävla stolt och nöjd för min egen skull! Sedan känner jag en stor sorg också. Sorg över min käraste klass. Alla som bara försvinner nu.

Crille till exempel, hur fan ska jag klara mig utan honom?

Och Kina, Rerre och Matildur då? Hur i satan ska jag stå ut med att inte få träffa dom varje dag?

Bea, Bella, Signe, Linnea, Isak, Jesper, Benjamin, Klara, Jakob, Andrea, Hanna, Sofia, Freyr, Lucas, Linnea, Elin, Anton, Hilda, Josefin, Petter, Axel, Malin, Jessica och Amalia.

Hur ska detta gå egentligen? Jag orkar inte riktigt tänka så långt på det, nu är det ju sommarlov.

Dessutom träffar jag nästan alla ikväll.

Ett farväl till underbara Göteborg, med solen i ryggen och gråten i halsen. Man tänker: Nej, det känns ändå lite skönt att komma hem till Umeå. Visst. Det är jätteskönt att vara hemma i sitt gröna vardagsrum igen, men det var lyckligare i Göteborg. Fyrstjärningthotell med frukostbuffé och shopping och cappucino och Pressbyrån. Här hemma var det för det första alldeles för kallt, det regnade mesigt och om fjorton minuter ska jag vara på skolan.

Nej, det var lyckligare i Göteborg.

Nej, nu känner jag det. Pirret i låren, leendet som är fastklistrat från öra till öra, skakande händer. Det kommer bli så jävla kul i Göteborg med klassen, vi kommer alla bli så kärleksfulla igen! Sen ska vi skiljas.

Outch.

GÖTEBORG, BERED ER PÅ TRUBBEL! DUBBEL TRUBBEL! WHOPPAH!

hejsan sötnosar :* moa kommer sakna er men om jag  knäcker hennes lösenord så kna ju ja skriva iblan
PÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖSSSSSS!!!!
lövya !

Jag får panik! Jag måste packa packa packa!!

VET INTE VAD JAG SKA TA MIG TILL!

Vi ska träffas på tågstationen om två timmar och 47 minuter!

PANIK! PACKPANIK!

Snart smäller det! Om 7 timmar sitter jag på tåget ner till Göteborg och satan och helvette vad jag längtar dit ner ska ni veta! Hela klassen har taggat det här och jag tror alla kommer att ha riktigt kul tillsammans!

Packningen däremot, går inte lika bra. Eller visst, bra går det men det är så tråkigt bara... Måste ta en liten, liten paus ifrån det nu. Kanske i tjugo minuter. Borde kanske äta nånting då, känner mig lite hungrig.

Kanske ska jag gå ut i solen en stund?! Jajamen, sommaren har kommit till Norrland!

Nu bestämmer jag mig för mat och solen. Klart och betalt!

Dagen känns annorlunda. Det känns inte som om jag har varit nånstans idag, det känns som om jag just vaknade och dagen inte har startat än. Det känns som om tiden inte längre existerar. Det känns som om jag är full.

 Jag blir stressad av detta, jag vet inte vad jag ska ta mig till. Jag känner mig som i en skräckfilm, jag har ingen aning om vad som ska hända men allt känns bara hemskt.

Jag håller på att bli galen.

Två saker som jag idag har lärt mig att aldrig göra:

1. Att äta sedlar. Det är verkligen inte bara som att äta papper, det är mycket äckligare.
2. Att kolla ner i en bajamaja. Detta är verkligen något jag ångrar...

Just nu väntar jag på min hämtning. Jag ska ända bort till Mariehemsängarna och jobba på den årliga Brännbollyran. Känns roligt, men kanske lite ensamt eftersom jag inte har med mig någon vän i år. Känns kanske också liiiiiite slitsamt eftersom jag igår var på balen. Mina fötter värkte, men nu mår dom ganska bra, tackar som frågar
.

Hejdå.

När jag gick i ettan var jag "kär" i en kille som hette Samuel. Min kusin Elvira och hennes bästa kompis Josefine var så jävliga., frågade hela tiden honom om jag fick chans på honom. Men han var ju sportkille, höll på med fotboll och så, så svaret löd för det mesta nej.

En dag när de frågade honom när han spelade kula på skolgården (precis som alla andra barn med smak) så frågade dom: "Får Moa chans på dig?"

Han svarade: "Nej."

Dom gav sig inte, frågade säkert fler gånger. Tillslut kom istället frågan: "Spelar du kula?"

Han svarade: "Ja."

Elvira och Josefin tolkade det som att han tillslut ville bli ihop med mig och skrek: "DU SA JA NU ÄR NI IHOP!" Springande kom dom till mig, ovetandes om att dom tillochmed hade frågat honom, och sa: "Du och Samuel är ihop nu!" och berättade resten av hela sagan.

När jag gick ensam ut från matsalen samma dag så mötte jag honom och han sa i förbifart: "Jaggörslut!"

Det tog inte så hårt egentligen. Men jag undrar, hur kan jag komma ihåg denna historia?

Samuel går på min skola nu med. Jag har aldrig mer pratat med honom, ser han bara ibland i korrioren.

Rerre har smittat mig med sin JÄVLA tönttourrets! Jag har börjat slänga in äckliga meningar med ett töntigt uttal på allt folk säger! Jag förstår paniken hon får när det kommer. För det är INTE roligt.