Jag minns en dag för lite mer än två år sedan. Det var Umeå Fotbollsfestival, din lillebror spelade, min lillasyster spelade, och vi gick runt på Nydala för att få vara nära varandra. Vi båda låtsades att kvällen som skulle komma inte riktigt fanns, för vi var båda nervösa. Det var inte bara du och jag där, det var några andra från konfan också.

Jag minns att vi gick runt utan att göra särskiltt mycket, bara gick runt.

Jag minns att jag tillslut la min arm runt dig, utan att jag hade tänkt att det var vad jag skulle göra, och du blev lite nervös först men la ändå din arm runt mig också.

Jag minns hur glad jag var i det ögonblicket.

Precis så glad var jag idag efter att ha fått känna din varma hals mot min kind och dina armar runt mig.

Jag tackade nej till kvittot på Ica.

Åh gud vad glad jag blev för era kommentarer! Det är väldigt ofta som jag tvivlar på mig själv i flera olika sammanhang, och inget känns bättre än när jag får så bra respons som ni gav mig nu. Ni är nu helt enkelt tvungna att kommentera mer för annars kommer jag tillslut att lägga ner det här. Hahaha!

Jag vill visa er en blogg, Le Love. Det är en blogg som visar kärleksfulla bilder och det är läsare som kommenterar deras bästa och värsta kärleksminnen och känslor. Det är en blogg som är så laddad med känslor att jag blir alldeles varm i kroppen och får en brännande känsla i ögonen. Ni måste verkligen läsa!

Nu måste jag hoppa in i duschen och fräscha till mig. Jag känner mig helt känsloladdad idag så jag måste hinna få ner allt i bilder och i text.

Vi hörs sen! Glöm inte att kommentera.

Skolan började idag. Det känns inte bara tungt, jag har världens bästa schema fram till höstlovet och efter det har jag ett hyfsat bra schema. Jag ska visa er nån gång. Men inte ikväll. Ikväll orkas inte något. Jag hann baka en morotskaka innan min storebror lagade middag men den står helt orörd på diskbänken eftersom jag inte visste att jag skulle bli lämnad ensam ikväll. Trodde i alla fall att min mamma skulle finnas brevid mig ikväll, men hon har tydligen ett eget liv också. Så jag lägger mig och väntar på att det ska bli mörkt.

Det luktar höst ute. Månen är halv och lyser mer än nånsin. La Bella Luna. Så jag tänder ljus och gör oboy.

Det finns ingenting som gör mig gladare än när jag får Elle på posten. Dessutom när jag minst anar det.

Jag längtar till vintern. Snön, mörkret, kylan, mina vinterstövlar, snowboardjackan, snowboardmössan, snowboarden, fjällen, snöflingorna, snön, kylan. Inte för att jag på nåt vis är less på sommaren eller inte vill ha sommar. Men jag längtar till vintern. Kolla så fint bara.











Det finns inte nånting som kan få mig till att sluta älska vintern. Inte ett enda ord av vad Rerre och Kina säger. Allt med vintern är helt underbart.

 

Pratar med Kina på skype. Så långt har vår vänskap sjunkigt.

Efter att ca femhundra mackor ska ha skurits, smörats, fått pålägg, blivit inplastade och nerpackade förväntar man sig inte att behöva koka runt hundra liter kaffe och dessutom spilla runt tvåhundra liter kaffe. Jag känner lukten av kaffe överallt, händerna, kläderna, håret.

Jag kommer aldrig, aldrig mer att dricka kaffe.

JAPP! Då går vi upp och jobbar åt innebandylaget i spöregn!

Det finns några personer som jag inte har ett enda bra minne av. Personer som jag trodde betydde mer för mig än dom gjorde, och jag inser ju nu flera år senare att dessa personer inte var bra för mig. Men jag kan inte ångra tiden som var. Då, för nästan tre år sedan, var jag inte samma person som jag är idag och ifall jag inte hade varit den jag var då hade jag inte varit den person jag är idag.

Samma sak gäller som för två år sedan, när jag träffade dig. Förutom att du är en av personerna jag har träffat som jag inte har ett enda dåligt minne av. Du var den personen som jag såg som min räddare. Du kom i den perfekta tidpunkten och sa de mest perfekta orden. Du fick mig altid att skratta, även när jag var som mest nergrävd. Jag fick aldrig stå på tå när vi skulle kyssas för du kände dig manligare när du fick böja dig ner mot mig istället. Du brukade titta på mig med dina stora blå ögon och säga fina ord till mig och jag minns inte hur jag reagerade, om jag sa något eller ens log, men jag blir lycklig när jag tänker på det nu.

Du var min räddare, men jag lät dig inte rädda mig. Jag tyckte att du var för bra för det. Det tycker jag fortfarande. Men jag vill bara att du ska veta att jag inte är samma person nu som jag var för två år sen. Och jag tror att du skulle kunna älska mig mer nu än du gjorde då.

Bara så att du vet det.

Jag drömde att jag bodde på ett All Inclusive-hotell i Turkiet och skulle just beställa två Lemon Ice Tea, en till mig och en till Lisa, då jag vaknar och är liiiite väl optimistisk för att tänka att det är dåligt väder. Utsikten från köket ser dessvärre ut såhär.