Igårkväll låg jag och tänkte på hur det skulle vara om jag och Robert Pattionson skulle vara ett par. Kvällen vi skulle träffas skulle ske om kanske fyra eller fem år. Jag skulle då bo i London och studera konst och en kväll då jag var ute med mina kompisar från London skulle Robert Pattinson vara på samma ställe och stå och prata med några av sina vänner. Jag skulle gå fram och fråga, lugnt och snällt, om jag skulle kunna få ta en bild och han skulle bli förvånad men glad över hur jag inte blev till mig som de flesta tjejer blev när de såg honom och lät mig ta en bild.

Efteråt jag hade tagit min bild skulle jag se hur han dystert slog bort blicken, tittade osäkert ner i golvet. Jag skulle fråga om det var något som kändes fel och han skulle svara att det inte spelade någon roll. Jag skulle ta ett steg närmare och säga att det gjorde det visst och han skulle lyfta upp sin blick och titta in i mina ögon. Vi skulle stå så ett tag och bara titta in i varandra och efter den kvällen skulle vi vara oskjilaktiga.

Dagdrömmar eller förkylningsyrsel?