För ungefär tio minuter sen läste jag klart den fjärde och sista boken i Twiligtsagan. För varje bok som jag har läst så har jag tänkt "den här är bättre än den förra" och precis som innan så var den fjärde boken den bästa av Stephanie Meyer.  Böckerna och filmerna har blivit så hypade och jag förstår varför. Det enda som får mig att inte bli galen och besatt är språket Stephanie Meyer använder sig av i böckerna. Berättelsen och historien är väldigt bra, men språket gör det hela lite sämre. Det är ofta långsinta meningar och man måste ibland bläddra bakåt och läsa om för att förstå vad hon menar.

Kan däremot inte hjälpa att längta till resten av filmernas premiärer. Alltid när jag läser en bok får jag en vision över hur något skulle se ut på film, och den visionen har jag nu med. Så jag bara längtar. Medan väntan så börjar jag att läsa på Markus Zusaks Boktjuven.

Är också väldigt förväntansfull över Toves låtval i Idol ikväll. Jag tror på dig, Tovis! Pussar och kramar!