När jag vaknade förväntade jag mig för att den här dagen skulle bli ond. Jag steg upp, såg på tv en stund eftersom jag inte hade bråttom till nånting, och blev arg när jag insåg att min storebror inte hade farit till skolan än och ännu argare blev jag när min lillasyster och hennes kompis kommer hem för dom har två timmars hål. Arg blev jag för att jag inte fick vara ensam på min egen dag.

Jag duschade i alla fall och blåste luggen rak och resten av håret som det blev. Fick ett litet, litet lyckorus när jag tyckte mig se aningens, aningens bruna nyanser i mitt hår. Ännu gladare blev jag när jag fick fördigt ungefär hälften av mitt skolarbete som jag hade att göra. Ännu, ännu gladare blev jag när jag kom på vart min gröna leopardsjal, som varit borta länge, kunde ligga och fick fram den. Ännu, ännu, ännu gladare blev jag när jag for iväg på affären och köpte naturgodis innan jag cyklade ner på stan. Ännu, ännu, ännu, ännu gladare blev jag när jag hittade ett par perfekta jeans för billig peng. Ännu, ännu, ännu, ännu, ännu gladare blev jag när jag fick låna Revolutionary Road av Monika som jag bestämde mig för att se ikväll. Och snart kommer jag att bli ännu, ännu, ännu, ännu, ännu, ÄNNU gladare nu när jag ska använda min pollenallergi till att måla - för det var banne mig längesen jag tog tag i penseln.

Så dagen bevisade för mig att den inte alls ville mig illa. Så jag ber om ursäkt.