Tio sista minuterna i skolan kollar jag alltid på klockan så mycket jag kan. Jag vill alltid hem lika mycket. Hem till mitt kök, hem till min obäddade säng, hem till espressomaskinen. Man cyklar i motvind upp för Lagmansgatan allt man orkar för att komma hem till denna värme och kärlek man har saknat hela dagen, man slänger av sig skorna, dumpar reklam och räkningar på bänken brevid mikron, rusar fram till espressomaskinen och startar den. Sitter och ler medan den värmer upp sig själv. När man efteråt hör en ljus ton i örat på grund av den höga volymen maskinen skapar och tar sin först klunk av den nyskapade Latte Macchiato och tiden stannar.
   EN KRÄKANDE KÄNSLA UPPSTÅR PLÖTSLIGT
   Va? Vad hände? Just det... För ca två veckor sedan köpte jag Icas espressopulver istället för Zoegas som vanliga människor gör, och jag ska berätta för er att det var nog det dummaste jag någonsin gjort. Icas espresso smakar SKIT. Vatten och SKIT. Så min underbara skapade Latte Macchiato smakar istället en blandning av mjölk, vaniljsocker, vatten och SKIT. Då brukar mina ögon gråta en stund, och det börjar regna utomhus. Eftermiddagen man längtat efter i sex timmar blir helt plötsligt väldigt usel.