Igår hade jag en underbar dag. Min mamma tyckte synd om mig för att jag var så miserable tillsammans med pollen. Hon tyckte så synd om mig och tog hand om mig som om jag vore hennes lilla, lilla barn igen. Hon lät mig köpa Nutella och choklad och hon lagade mat till mig och gav mig varm kärlek.

Och såklart, så är min lillasyster på ruskigt dåligt humör när hon kommer hem från sin fotbollsmatch. Jag har aldrig sett henne så låg, om jag ska vara ärlig. Hon låg i bilen och tårarna bara rann från hennes fina ljusgröna ögon. Tillslut fick jag ut henne från bilen, men då pratade hon inte med mig på hela dagen (konstigt, jag som tyckte jag betedde mig som en storasyster just då).

Det slutar med att när hon var på så dåligt humör så försvann snabbt den där syndeheten mamma hade om mig och lade den istället på min förstörda lillasyster. Jag har fortfarande inte förlåt min lillasyster för att det skulle bli synd om henne just då, när det var så synd om mig.

Men idag, idag är det faktiskt min dag. Eller min eftermiddag åtminstone. Då kommer släkten och ger mig paket och sjunger för mig och äter tårtorna som jag har bakat åt mig själv. Allt på grund av mig. För imorgon är det My Sweet sixteen.