Mitt gnällande har än så länge inte gått så bra om jag ska vara fullt ärlig. Det har varit några slag på min storebror, som ibland lyckas bli väldigt irriterande, annars inte så mycket gnäll.

Jag slutade tro att jag kunde bli mer gnällig när jag började prata med Herman också. Han var fruktansvärt gnällig, mycket värre än vad jag brukar vara. Då är det allvar, ja shit alltså.

Jag måste fortsätta. Jag ska kasta mig in i armarna på mamma när hon kommer hem från Ellinor och bara gnälla utav helvette. Min familj ska längta tills jag går och lägger mig så att dom slipper mig. Och jag ska bara fortsätta att gnälla och gnälla och gnälla. Haha, jag längtar.