Det har ännu inte slagit mig att det är sommarlov. Möjligtvis beror det på det halvtaskiga vädret, och även om det inte hade varit på grund av vädret så skyller vi på det. Som vanligt. Som alltid. Det är tryggast så, istället för att börja spektakulera över vad det istället skulle kunna vara. Vädret, det blir bäst så.

Jag känner även att min sommar inte har fått sin bästa början (detta beror däremot inte på vädret) vilket jag lovar ska bli ändring på. Jag har ju faktiskt sett fram emot min sommar så mycket, då måste jag ju göra den till vad den borde vara.

Nu vill jag äta munkar.