Jag sitter och lyssnar på Sommarprat i P1. Idag är det Lars Winnerbäck som pratar. Han är en av mina favoritartister, han har gjort så otroligt mycket bra musik och jag blir förälskad av hans texter. När han började prata i programmet så blev jag ganska förvånad. Lars Mattias Winnerbäck är inte alls som jag hade trott.  Han är osäker. Osäker som ett litet barn. Däremot förstår jag honom totalt nu efter en timmes prat, och jag har på nåt sätt fått en bredare respekt för honom. Han betyder alltså ännu mer för mig nu än vad han förut gjort.

Lars Winnerbäck klingar i mina öron. Det finns inte en enda dålig bild jag målar upp i mitt huvud av hans namn.