Jag har börjat bli så jävla blödig på senaste. Som imorse när jag vaknade till exempel, när jag drar upp rullgardinen och en helt ny värld finns ute. Ett stort vinterparadis med grannar som skottar som dom bara kan. Eller som igår till exempel, när jag vaknade först i familjen (som jag oftast och alltid har gjort) och gick och tände granen.

När dessa grejer händer mig så blir jag så glad som jag inte har känt mig på länge och bara står och ler för mig själv.

Förut hade jag juldamp. Jag gillade tydligen inte det som hade med julen att göra (lucia, julhandla, och ehhm... precis) utan blev iställer "julstressad". Bullshit säger jag nu. Hur fan kan man inte tycka om denna känsla julen för med sig. Bullshit alltså.

Är det bara jag, eller är det verkligen så att julkänslan inte kommer förrän det är runt fem fyra dagar kvar till självaste dopparedagen. Så känner jag i alla fall, när man har fått jullov och man far ut till finhus på adventsfika och dricker glögg med tända ljus och det är mörkt utomhus med en stjärnklar himmel och det har snöat riktigt fint under natten - då får jag riktigt bra med julkänsla.

Och det känns bra, det är det som är det bästa med hela grejen. Att det känns bra.

Lägg förresten märke till mitt nya utseende. Tack till designadinblogg.se.

Jag såg precis Svenska Hjältargalan 2008 och jag är alldeles lycklig i mig själv. Jag blir så glad när dom visar sånt här på tv också, och inte bara Efterlyst, Viva La Bam eller My Sweet Sixteen, utan när man kan hedra människor som har gjort något så fantastiskt som dessa människor har gjort. Det får nog folk att inse viktiga saker om livet och det borde göras oftare. Det är ganska uppiggande att bli påmind om varför man fortfarande inte har gett upp.

Jag håller på att plugga till mitt Arl-prov jag har imorgon och då stod det i min bok att det kan vara bra att plugga med lugn musik i bakgrunden, så därför gjorde jag en playlist på min ipod med lugna låtar. Bland annat

Chris Daughtry


Lil Rain

Kom nästan nyss hem från innebandymatch i Övik och vii vann med 5-4. Det var min första match sen jag började spela i höstas och det var så jäävla roligt!

 Jag är så glad att jag hittade innebandyn.

Min bästa kompis stämplade mig idag mitt över foten idag. Jag var nära på att börja grina så ont det gjorde. Nu känns det som om min fot är stukad. Jag och Kina är överrens om att ifall jag inte kan spela innebandy i veckan så blir det giljotinen för Rerre.

Jag brukar ofta fundera över svenska normer, hur vi beter oss, pratar, ljuger osv. Jag kommer att börja skriva om dessa oskrivna regler som finns i vårt samhälle.

Dessa normer är fruktansvärt lätta att se när man åker lokal buss inom staden, detta ska jag beskriva i nummerordning.

1. Man kommer till busshållplatsen där man väntar på bussen, och har man tur så är man ensam vid denna hållplats. För Gud nåde när det står andra okända människor på samma ställe och väntar på samma buss. Är man ensam så sätter man sig på den kalla lilla träbänken och väntar. Men, kommer man till busshållplatsen och det står människor där redan så ställer man sig tre - fyra meter ifrån de andra.
2. Nu gäller det att stå och glo, blänga och spänna blicken det värsta man bara kan åt det håll där bussen kommer ifrån. Man tittar inte på de andra som väntar, nej nej, det får man inte göra.
3. När man ser att bussen är på väg så börjar man direkt leta fram sitt busskort, detta för att visa "nu ska jag kliva på bussen".
4. Nu kommer vi till den svåra biten, att sätta sig på bussen. Så snabbt man har betalat så måste man direkt se efter lediga säten. Morgonbussarna är alltid ett helvette, då måste man nämligen ALLTID sätta sig brevid någon. När detta händer så gäller det att titta rakt fram, sitta blixtstilla och att inte röra denna människa under hela resans gång. Men...
5. ...när man ska kliva av bussen senare, då är det ett bra tips att visa denna människa med små gester att "nu ska jag kliva av". Detta är ganska enkelt. Man kan till exempel plinga för stopp, det är den bästa. Men någon annan har kanske redan gjort det, då ser man ju dum ut i denna främlings ögon om man plingar en gång till. Därför kan man istället försiktigt sätta sig upp litegrann, ta på sig vantarna, vända sig mot den närmsta dörren man ska ut genom. Dessa punkter är riktigt viktiga när man speciellt sitter mot fönstret och någon blockerar utgången för dig.
6. Det värsta man kan göra på en bussresa är att starta ett samtal med någon man inte känner. Detta ses som ett grymt brott och i värsta fall så ignorerar personen dig du försökt att tala med. Men det näst värsta som man kan göra att börja käfta med busschaffuören. Där måste man tänka lite hur hans/hennes synvinkel och förstå att hans/hennes arbete kan vara riktigt stressigt. Om chaffuören däremot är en idiot så måste du nog säga det till honom/henne.

Ny film på G, den känns som en ny Love Actually- och The Holiday-film. Alltså en som man kan se flera, flera gånger med lika mycket skratt och lika mycket tårar varje gång.

På torsdag nästa vecka har jag grupprov om cirkulation och andning i kroppen. Jag försöker plugga, jag försöker verkligen, men det är svårt. Jag är nämligen inte så frisk som man i vanliga fall är. Igår frågade Tove mig om jag var sjuk, men mitt svar var "Nej jag är bara inte frisk". Det var igår. Om nån frågar mig nu nickar jag så försiktigt jag kan eftersom om jag försöker prata blir det bara ett slags väsande.

För ett år sedan hade jag precis samma sjukdom - halsmord. Jag hade ingen röst på julafton och när alla andra åt julmat och pratade och hade det julaftonstrevligt så satt jag på sidan och var tyst med mitt Verum Hälsofil-glas.

Så jag försöker plugga, men jag har ingen koncentration. Dessutom ligger jag förbannat långt efter med matten som vi har prov på vecka 50.

Dessutom är det Första Advent idag. Det betyder skyltsöndag som betyder julstämning. Men jag orkar inte, inte idag.

Jag har inte tid att sitta här. Jag borde kasta i mig frukosten och varken distraheras av datorn eller tidningen. Jag borde göra ingenting. Så alltså, jag ska nu skynda mig til att göra ingenting.

Hur har ni andra det? Ni som går i skolan. Är det kul? Ja, själv är jag ju ledig idag. Så ledig att jag ska se Veronica Maggio. Jajamen. Åh vilken skön dag jag kommer att ha.

Men, ha det så kul i skolan.

(P.s Det här är ENDAST för att irritera Rebecka.)

Jag blir alldeles glad, varm och lycklig när jag ser det här. Jag blir även tårögd, rädd, ledsen och nervös. Jag ryser och längtar. Jag har en sån stark kärlek till den här mannen.

Jag är hemma igen i kalla, snöstormande Umeå. Det är lite skönt, jag får lite, lite panik av Stockholm just för att det är så stressigt och övermycket folk. Men det är ju samtidigt det bästa med staden, att det är övermycket folk. Just nu trivs jag nog bäst här hemma ändå.

Vi håller på med Barnets Utveckling på Uls:en och vi har fölt en serie med olika teman om hur barnet utveckar sin språkförmåga, sinnesförmåga och så vidare. Idag såg vi delen om språk- och talförmågan där dom tog upp en grej om en tolvårig flicka som suttit instängd i ett rum i i princip hela sitt liv. Hon fick bara kontakt med sina föräldrar, som båda var psykiskt sjuka varav pappan ofta misshandlade henne och henens mamma, när de gav henne mat och hon hade därför inte kunnat utveckla sin talförmåga.

Jag blev ganska intresserad av det här och ville läsa lite mer om händelsen. Men jag minns inte vad flickan hette, så jag kommer ingenstans.

Så om nån känner igen det här - let me know.

Jag sitter i soffan i huset där min moster bor i Stockholm. Det är inte hennes hus, inte alls. Men hon bor här hos sin kompis medan hon pluggar till hudterapeut här i storstaden, och nu bor vi här i helgen. Det är väldigt, väldigt fint här. Det snöade hela natten och det är förmodligen mer snö här än hemma i Norrland.

Vi shoppar och äter mat och har det så trevligt som man ska ha det här i Stockholm. Medan vi nu väntar på att mamma och Monika lagar maten så ska jag och Lisa bada i bubbelpoolen. Så vi hörs väl när jag är hemma igen.

Stockholm nästa, hejdå!

Det är så fint ute, så vitt och rent. Jag önskar bara att det kunde komma mer snö. Tänk att vakna en morgon och helt plötsligt är det bara vitt överallt. Det är i och för sig ganska kallt ute... Jag försöker alltid att inte gnälla när det är kallt, för varje gång det är snö och kallt ute så tänker jag bara på Andra Världskriget i Ryssland när det var typ snöstorm. Fanns det nåt att göra då eller? Nej. Därför försöker jag att inte gnälla. Det är lite, lite skönt med kyla också kan jag erkänna.