Hur många av er kan säga grattis till mig här idag? Jag tycker alla ska gratulera mig, så viktig som jag är.

Idag har jag nyst tretton gånger. Det är mer än dubbelt så mycket som jag nyste igår. Hoppas jag slår tjugo nysningar imorgon.

Igår hade jag en underbar dag. Min mamma tyckte synd om mig för att jag var så miserable tillsammans med pollen. Hon tyckte så synd om mig och tog hand om mig som om jag vore hennes lilla, lilla barn igen. Hon lät mig köpa Nutella och choklad och hon lagade mat till mig och gav mig varm kärlek.

Och såklart, så är min lillasyster på ruskigt dåligt humör när hon kommer hem från sin fotbollsmatch. Jag har aldrig sett henne så låg, om jag ska vara ärlig. Hon låg i bilen och tårarna bara rann från hennes fina ljusgröna ögon. Tillslut fick jag ut henne från bilen, men då pratade hon inte med mig på hela dagen (konstigt, jag som tyckte jag betedde mig som en storasyster just då).

Det slutar med att när hon var på så dåligt humör så försvann snabbt den där syndeheten mamma hade om mig och lade den istället på min förstörda lillasyster. Jag har fortfarande inte förlåt min lillasyster för att det skulle bli synd om henne just då, när det var så synd om mig.

Men idag, idag är det faktiskt min dag. Eller min eftermiddag åtminstone. Då kommer släkten och ger mig paket och sjunger för mig och äter tårtorna som jag har bakat åt mig själv. Allt på grund av mig. För imorgon är det My Sweet sixteen.

Jag vill sova. Jättegärna vill jag sova. Klockan är åtta. Jag sover inte. Det går inte. Jag är helt förstoppad i mina luftgångar. Ingen annan är vaken. Jag hör något som piper. Det piper som på sjukhus när någon dör. Ett rakt pip. Är det någon som dör? Jag måste snyta mig. Det här går inte.

Mamma och pappa har köpt det vanliga espressopulvret. Jag lever igen!

Jag har brytit grötmönstret från havregrynsgröt-linfrö-russin-äpple till havregrynsgröt-linfrö-russin-BANAN. Detta är stort. Jag hoppas att det är gott nu också. Annars spyr jag.

Jag har precis vaknat och det var ju tur för anars hade jag kvävts i mitt snor och slem. Det ser ut som att jag ska dö, kanske är det tillochmed nu jag ska det. Jag hoppas lite grann. Atchooooooooo!

Jag hatar pollen. Hatar pollen. Hatar pollen. Hatar. Hatar. Hatar.

Det kan göra min dag bra när det är klottrat något roligt på våra skoltoaletter. Oftast har någon skrivit något som "Jag runkar" eller typ "KG (vår rektor, lite speciell) är trång". Sen är det massa människor som har svarat på detta och öppnat en slags chatt. Det är så spännande!
   När jag äntligen fick gå på toa efter en lång dag idag gick jag in på bibliotekstoaletten, som är dom enda toaletterna på vår skola som antingen är öppna eller fräscha. Och när jag ska ta papper så ser jag all denna text på pappershållaren och jag blir så varm i min barm när jag tänker på alla olika människor som suttit på samma toalettring som jag gör nu och gör saker jag inte vill veta något om.

Såhär stod det klottrat på den:
"Jag bajsar blod"
"Bättre än att blöda bajs"

"Är jag den enda annorlunda?"
"Jepp, antagligen."

KOLLA! Så här ser min Latte Macchiato ut med obajsespressopulver! JAG LOVAR!

Tio sista minuterna i skolan kollar jag alltid på klockan så mycket jag kan. Jag vill alltid hem lika mycket. Hem till mitt kök, hem till min obäddade säng, hem till espressomaskinen. Man cyklar i motvind upp för Lagmansgatan allt man orkar för att komma hem till denna värme och kärlek man har saknat hela dagen, man slänger av sig skorna, dumpar reklam och räkningar på bänken brevid mikron, rusar fram till espressomaskinen och startar den. Sitter och ler medan den värmer upp sig själv. När man efteråt hör en ljus ton i örat på grund av den höga volymen maskinen skapar och tar sin först klunk av den nyskapade Latte Macchiato och tiden stannar.
   EN KRÄKANDE KÄNSLA UPPSTÅR PLÖTSLIGT
   Va? Vad hände? Just det... För ca två veckor sedan köpte jag Icas espressopulver istället för Zoegas som vanliga människor gör, och jag ska berätta för er att det var nog det dummaste jag någonsin gjort. Icas espresso smakar SKIT. Vatten och SKIT. Så min underbara skapade Latte Macchiato smakar istället en blandning av mjölk, vaniljsocker, vatten och SKIT. Då brukar mina ögon gråta en stund, och det börjar regna utomhus. Eftermiddagen man längtat efter i sex timmar blir helt plötsligt väldigt usel.

Jag är hemma hos min vän Rebecka. Ifall ni hade träffat henne hade ni nog dömt henne till att vara utvecklingsstörd till hundra procent. Ja, hon pratar med väggar, kastar knivar, har fantasier om att ta med knivar till skolan och hota lärare med dom, dunkar mitt huvud i tangentbordet efter att ha tryckt upp sin nakna mage i mitt ansikte. Nu sitter hon och tror att hon spelar piano jättebra. Hon tror fel.

Trots detta så är hon en fantastisk vän, för hon kan faktiskt lyssna på en när man berättar livsviktiga saker ÄVEN fast hon dreglar och vill att jag ska lägga märke till henne. Det är sant.

Hon är speciell på sitt alldeles egna sätt.
Jag älskar henne.

Jag har skaffat mig ett projekt. Ett projekt som kommer få mig väääldigt sysselsatt, och det är bara positivt. Jag ska skriva en bok! Hah! EN BOK! I och för sig har jag försökt skriva en bok tidigare och det gick ju skit... Jag ska i alla fall försöka skriva en bok... För egentligen är min dröm att bli författare, om jag ska vara ärlig.

Jakob hälsar. Kanske Benjamin också. Jag vet inte.

Måste bara försäkra er om att min blogg inte har nånting med mode att göra. Jag kräks på alla slags modebloggar. Så länge det inte är en man som bloggar om det, det är lite mer sensuellt. På nån slags nivå...

Men seriöst, SKÄRPNING MODEBLOGGARE!

Jag känner mig så lycklig och förväntansfull på ett sätt som jag aldrig gjort förut just nu! Jag erkänner, jag är allt en stor jävla fjortis, men ändå längtar jag så mycket efter Balen 2008 för oss nior på Grubbeskolan. Mest längtar jag väl till själva årstiden, känslan över att det faktiskt snart är över, alla festklädda elever man har fördomar om och dans.
   Mamma köpte min balklänning idag, och den är så JÄVLA snygg! Alla på balen kommer att avundas mig och min klänning! Hah! (Jag hade dessutom räknat med att klänningen skulle kosta 699 kronor, men tydligen var det 20% på allt i butiken, MQ, så den kostade bara 560 och jag fick behålla tvåhundra spänn av min ÄLSKADE mor! KLIRR I KASSAN!)


På tal om balen. Jag hade förväntat mig att se en film som heter Prom Night den nionde maj, men såklart kan inte SF fixa den. Jag får väl ladda hem den, whatever. Tror inte att den är särsklit bra egentligen, bara jävligt obehagligt men det är det jag gillar.


Ser ni? Den ser ju läskig ut. Jag längtar redan!

Kaffet är slut. Studsmatteskyddet ligger snett. Köksfläkten står på. Det är stökigt på köksbordet. Min säng är obäddad. Mina syskon städar inte bort efter sig. Konstingt. Något känns fel, fruktansvärt fel. Varför störs jag inte utav något av detta stökiga hus? Nej, jag känner ingenting.  Inte en endaste gnutta ilska över smutsen och stökigheten vi har skapat tillsammans. Jag blir aningens skrämd utav mig själv.

Jag gruvar mig lite inför denna dag. Jag har inte vågat mig ut än, inte vågat känna på vårluften. Varför? Det känns som om pollen kommer att åka med i vinden och attackera mig. Jag vågar inte ta den risken. Men jag ska ju snart till skolan. Jag skulle behöva en gasmask. Så ifall det tänds en lampa över någon av er nu, just in case, kontakta mig.

Ni kanske redan trodde att det var jag på bilden. Fitta.

Jag har tänkt på en grej nu va. Bilden här till höger, med bruden som stretchar, hur fit är inte hon? Helt solbränd, nyrakade ben och hon stretchar vilket betyder att hon just har tränat. Man blir ju lite sugen, det är nästan så att man vill ta sig en tugga av henne (jag är heterosexuell).

Ifall jag skulle ta en sån bild av mig så skulle ni bara bli äcklade. Liksom usch och jag kräks lite grann. DÄREMOT ska jag ta en sån bild på mig i slutet av sommaren när jag ska vara HUR FIT SOM HELST! Mer fit än vad den stretchande bruden någonsin kommer att bli. Då ska ni få se! Då ska ni få kåtslag! Då ska ni spara bilden och ha den som bakgrund, skärmsläckare och på kontaktbild när eran älskade ringer på er mobil.

Minsann.

Just nu, i Livet, så är The Perishers ren lycka. Jag vet inte vad det beror på, vet inte vad det är som gör dom absolut underbara, allt jag vet är att jag känner mig alldeles avslappnad och lugn när jag lyssnar på dom. Kanske jag får lov att lägga till dom i min Guds Gåva-lista. Listan över Guds gåvor.

1. Choklad
2. Tamponger (ni "män" kommer aldrig förstå, men det är helt underbart)
3. The Perishers

Det känns bra. Dom passar in på Guds Gåva-lista.

För att ta tag i Livet nu så ska jag gå och värma upp rester utav middagen som blev över igår a lá grillad fläskfilé och klyftpotatis med lite pumpafrön. Gå och hämta lite papper för att torka upp salivet du just lät rinna ut ur din mun ner på tangentbordet. Det är INTE fräscht.